Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på öns befolkande — om ej befolkning —■ att Hemsöboma
än i dag plär kallas »Hemsöadeln».
Har han ej bott här, så har Sanna ändå sina minnen
— här bodde mot slutet af förra seklet landshöfding Bunge
och det var hit, till sin behagliga landtgård, som i början
af vårt århundrade länets myndige höfding, friherre Baltzar
August Carl von Nieroth, plägade åka från sin residensstad
rundt Älandsljärden på en väg, hvars sista bit han själf låtit
bygga, ned till älfstranden, där — midt emot Sanna — i en
liten vik en båt vördnadsfullt väntade. I denna vik hade
landshöfdingen låtit uppföra ett vagnshus, hvarför också
viken — om vanvördigt eller ej — kallades:
Vagnsliders-viken; att han till vägbyggandet uppbådat bönder var väl
stridande mot lag och rätt — men tiden var sådan, att
folket ödmjukt bugade sig med hatten i hand, när den mäktige
herren for förbi, och knotet kom icke längre än man och
man emellan.
Till vänster ligger Rö gamla sågverk och är böljan af
den industriella parad med träförädling, sulfat och sulfit och allt
möjligt, som företagsamheten ställt upp längs stränderna,
så långt som älfvens djup möjliggör skeppning; det är
stor-gubbame, som bo vid djupvattnet, medan vid älfvens
grundare del småfolket byggt sina småsågar och skvalt-kvamar.
Rö var för femtio år sedan beryktadt bland
Hemösands-pojkame för sina åkerbär samt genom namnet på de två
bönder, som då utgjorde byns hushåll: Rölund och Rölén
— namn, hvilka tydligen förråda lokalpatriotism.
Hur förtjust lät ej mr Pickwick sina blickar sväfva ut
öfver älf och berg.
Bred och präktig låter älfven sitt sötvatten strömma
ned mot hafvet och ler i sin skönhet åt geografpedantema,
som kalla henne en hafsvik. Det är så vackert här, så
friskt och färgrikt, att till och med den, som icke svärmar
för sågverk, blir försonad med gula staplar, skorstenar,
gnisslande oljud och den karaktäristiska lukten från evigt
pyrande »bakaved».
»Bakaved», bäste mr Pickwick, utgöres af brädstumpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
