Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leende in i de tre , små för resande afsedda rummen. Men
snart voro vi hemmastadda ute i det stora, ljusa köket,
där vår blåögda malde kaffe i en jättekvam och en dito
satte på vår potatis. Far själf kammade med öm stolthet
de båda yngsta, som se’n kommo och gjorde en stel knix
för de främmande. Marie, som satt där så allvarsfullt och
väfde, var, sedan mor dog, värdinna i huset. Ett präktigt,
trohjärtadt folk, som välkomnar turisten mera som en vän
än som en inkomstbringande främling.
Vid 6-tiden voro vi framme i Arvidsjaur. Med sin
breda, af en korrekt björkallé kantade gata, sina välbyggda
hus och sin gentila gästgifvaregård har det en släng af
stadslik pretention öfver sig. Här saknas ej heller någon
af den civiliserade världens förmåner; så funnos både telefon
och engelska sängar. Vårt första besök i den solljusa
aftonen gällde »lappstaden», så kallas lapparnes bostäder
under kyrkhelger. I regelräta rader stå här snyggt
bräd-beslagna kåtar och titta på hvarandra, förvånade öfver sitt
ovanligt städade utseende. Högar af renkronor ligga här
och hvar utanför dem, sorglöst lämnade att vaktas af väder
och vind. Kyrkan, uppförd 1828 i en rätt prydlig stil, ehuru
trivialt nog rödmålad, ligger på en höjd med vid utsikt
öfver skogar, sjöar och i fjärran blånande fjäll. Vi voro just
i färd med att taga en vy af densamma, då en ungdomlig
sångarskara tågade vägen fram. Sprittande reselynne,
ungdom och entusiasm komma snart namn att växlas, händer
att tryckas, välkända toner att klinga. Lyckobådande
gladt ljöd till sist efter oss genom den klara luften deras
käcka afskedshälsning: »Lys over fjeldet». Under nästa
dags två och en half mils långa färd till Avaviken blir
naturen allt mera storslagen. Rent af imponerande träder
det toppformiga berget »Jan Svenssa mössa» fram, när vi
i rask fart rulla utför höjderna, nedanför hvilka den
trefna gästgifvaregården ligger i Storavans sydligaste spets.
Ett präktigt ställe, en af de oaser, där turisten med glädje
och gamman kan slå sig ned i dagar, ja, veckor. Här finnes
rikligt fiske, härlig natur, välvillig värd och duglig husmor,
Svenska Turistföreningens Årsskrift, iSgg. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
