Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vet att förse sina visthus och sköta sitt kök. Med
hvilken glad stolthet hon visade oss sin välfyllda iskällare,,
och mannens tillfredsställelse var ej mindre, när han fick
föra oss till sina med frodig blandsäd beväxta myrodlingar*
Vemod griper sinnet vid tanken på hur många af Sveriges
fattiga barn kunde vinna själfständig bergning, om staten
mot drägliga villkor förhjälpte dem till egen torfva i dessa
vida, obrukade ödemarker. Våra botanister blefvo gladt
öfverraskade af att här på furorna i stor myckenhet finna
den ganska sällsynta Alectoria Fremontii, en skägglaf,.
utmärkt genom sina svafvelgula soredier*). Vi hade nu åter
kommit in i ett o väderscentrum. Den ena regnskuren
ai-löste den andra och Storavan såg hotande mörk ut, när
vi följande dag stego ombord å den lilla »Carl XV». I
vårt stilla sinne välsignade vi hjärtligen jägmästaren
Brem-berg, som tagit initiativ till ångbåtstrafik å dessa väldig-a
sjöar. I roddbåtar hade det allt varit tämligen segslitet
att i detta väder färdas de 7 milen uppför dem.
Det hvilar något af ödslig flackhet öfver Storavans vida
vattenspegel, inramad af barrskogen likt ett bredt, svart
bläckstreck. Fjällen ligga ännu för långt bort för att höja
landskapet. Men vid Kasker, det smala sund, genom
hvilket Uddjaur tömmer sina vattenmassor i Storavan, får
det lifligare, mera uttrycksfulla drag. Här står det ofta
hårdt på för vår kapten att manövrera sitt nötskal, här är
fiskarens längtans mål, och här bor den trefliga gumman
Lundgren. Hon, som kan koka kaffe, Lappmarkens lifdryck,
som ingen annan. Tjugu minuter fingo vi på oss att njuta
häraf. Och det gjorde vi så grundligt, att gummans
kaffe-kittel måtte tagit slut, ty då några törstiga själar begärde
mera, svarade hon bredt leende: »Nej, nu har jag inte mer.
I fån vara nöjda med hvad I fått.» Och så farväl, du
väna Kasker! Ut på Uddjaur, de 365 holmames sjö! Ett
visst släkttycke råder emellan denna och de norska
fjor-darne, i synnerhet då nu fjällen framträda klarare. I den
* Ett slags små. nästan klotformiga förökningskroppar hos lafvarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
