Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombud, men namnet klingar ju svenskt? Ja, dalen är bruten
och bebyggd af svenskar, som under de norrländska
svagåren vandrat ut från sin utarmade hembygd. Det är ett
blandningsfolk med något raskt själfhjälpt, något tryggt
burget öfver sig, minnande mer om amerikanskt kynne än
det säfligt nordiska. Junkerdölingarne hafva också i hela
Saltdalen en viss respekt med sig och anses såsom »meget
velstående». Efter nödig rast och ett förtvifladt letande
efter hästame, som undstuckit. sig i sina frodiga
betesmarker, kuskade vi i väg till det fem mil aflägsna
Rog-nan, där vi hoppades att samma afton kunna taga
ångbåten till Bodö. Våra pratsamma körsvenner rådde
oss-att gå den första biten genom uren. Är det fantasi eller
verklighet? Det är ju vår barndoms vildaste sagoland,
vi gå in i. Mörka fjäll, där troll hålla till i alla vinklar
och vrår, stiga på ömse sidor om oss rakt upp i himmelns
sky. Likt ett örnbo hänger vägen, sprängd ur själfva
»tinden», utöfver brådjupet. Här var det den käcke
läns-manssonen från Arjepluog en gång vapenlös mötte den
stora bruna björnen. Blixtrande blått som stålklingor i
solsken spände han ögonen i besten, som dödsskrämd
tumlade utför branten. Där nere har älfven sin dånande gång,
än blank och grönskimrande som skogsfurans mantel, än
skummande hvit som en löddrig stridshäst. Men blommor
och grönt vill den ha omkring sig. Ljusa björkar och
ranka furor hugga säkert tag i hvarje bergsskrefva. Hela
snår af den blåögda Echinospermum deflexum buga vid
stränderna, högre upp lyser den gula orchidéen Cypripedium
calceolus, smyger den anspråkslösa Braya alpina. I hvarje
skrymsle sjudande lifssaf. Och öfver allt detta dallrar
skimrande sommarluft. Med hvarje fiber insupa vi denna
hänsynslöst djärfva naturprakt. Stundom tyckas fjällen stänga
vägen, en minuts undrande bäfvan, en liten krök och vi
g-å åter fram genom den trolska uren. Nära en mil varar
den, sedan blir dalen vid och ljus. I ursinnig fart rullade
vi nu fram på de öfverdådiga norska vägarne, hvilka
äro-synliga bevis på den. höga utveckling ingeniörsvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
