Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»genomsusa», måtte tilltala en hos dem tilläfventyrs befintlig
återstod af natursinne och så skämma deras »rekord» med
någon bråkdel af en sekund. Nej, det är icke den sortens
»turister», vi anse ha haft skäl att beklaga sig öfver den
flydda sommarens regndagar och sviter af regndagar, utan
dessa, som när sommarsol lyser öfver vårt härliga land, af
$itt hjärtas längtan drifvas ut att skåda och beundra, att
upptäcka och utforska all den rikedom af skönhet och
storhet, af minnen och framtidshopp, med hvilken detta land vill
fästa vår kärlek vid sig. För dem har den gångna
sommaren utan tvifvel vållat många missräkningar. Dock ha
utsikterna ej varit alldeles hopplösa. Har man tagit mod
till sig och därtill haft en smula tur, så ha äfven under denna
sommar angenäma turer kunnat göras, hvilket undertecknad
just vill bevisa genom att i all anspråkslöshet berätta om sin
egen lilla sommarutflykt.
Ondt om tid var det, och mycket ville vi se. Därför
måste järnvägen och bicyklen anlitas. Till Gotland skulle
vi resa, det hade blifvit bestämdt, redan innan någon annan
än Falb hade en aning om hvad slags väder sommaren
komme att bjuda på. Till början af Juni var resan bestämd.
Juni kom. Vi granskade med bekymrade blickar dagligen
väderlekstelegrammen på knuten där nere vid hamnen. Juni
gick, utan att vi fått läsa ett ord om vackert väder. Juli
behagade ej skänka oss ljusare utsikter. Ställningen blef
obehaglig, ej minst därför att ingen af våra talrika vänner
i staden någonsin glömde att fråga, om vi skulle resa till
Gotland snart, om vi redan kommit tillbaka, hurudant vi
funnit det på den beprisade ön o. s. v. Det blef slutligen en
hederssak att laga sig i väg, och då de nyssnämnda
telegrammen alltjämt siade regn och regnskurar, funno vi för
godt att ej längre bibehålla vackert väder på
reseprogrammet. Jupiter Pluvius — såsom vederbörande regngifvare
ännu tituleras i landsortspressen, specielt i Skaratidningen —
synes ha haft aktning för vårt mod, i ty att han efter ett
försök att dränka oss den första dagen, tog på sig den
gladaste min för så godt som två hela veckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
