Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Gotland alltså via Kalmar! Den 2 Augusti på
aftonen anträddes resan. Genast i början upptäckte jag med
tillfredsställelse min reskamrats talang att sörja för våra
lekamliga behof. Tack vare honom kunde vi hålla vår supé
i kupén, och med berömvärd påpasslighet exproprierade han
å Rantens station två sofpuffar åt oss. Från dessa kunde
vi sedan åse och åhöra dels våra medresandes täflan om
platserna, dels deras större eller mindre förmåga att »reda
sig» utan sofplats. Märkvärdigt intressant var en nervös
herre, som hamnat i en hvilstol. Först pröfvade han några
tjog mer eller mindre sköna ställningar i själfva stolen.
Därpå utvidgade han sina resurser genom att taga en vanlig
stol till hjälp. Sedan han spillt omkring halfannan timme
på försöket att finna sig tillrätta, störtade han upp och ville
synbarligen kasta omkull den bastanta hvilstolen. Mirabile
dictu — stolen gick isär — och en sådan glimt af glad
»förståelse» har jag sällan sett i ett människoanlete. Inom ett
par minuter var hvilstolen förvandlad till en präktig säng
och vår vän utsträckt därpå i en ställning, som tycktes
kon-venera honom, alldenstund ej hans bråk mera tvingade mig
att vaka öfver honom.
På morgonsidan den 3 Augusti silade det våtaste af
alla duggregn ned öfver de vackra nejderna mellan
Falköping och Jönköping. En grå skymning hvilade öfver
landskapet, men genom den gråa slöjan skönjdes många vackra
drag i naturens anlete. Hökensås’ vackra konturer, blanka
vattenspeglar, än inramade af mörk barrskog, än smygande
sig kring björkbeklädda holmar och uddar, frodiga sädesfält
kring välbyggda gårdar — denna omväxling af naturens
behag fängslade vårt öga och kom vårt samtal att upplösa
sig i enstaka utrop af beundran. Då det nu ändtligen —
till en stor del utan tvifvel en följd af Turistföreningens
vackra sträfvan — är möjligt att komma med ett ord om
skön natur i vårt fosterland, må det tillåtas äfven oss
västgötar att säga ett godt ord om vår hembygds natur, som
näppeligen blifvit till fullo uppskattad. Vår stora provins
kan, särdeles i sina gränstrakter, verkligen uppvisa så mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
