Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt gick som flickan hade sagt. Emellertid fruktade hon, att
männen skulle ana hennes förräderi. För att dölja detta låtsade hon
i det afgörande ögonblicket att vara dem trogen. När männen från
bygden kommo, ropade hon till röfvarena: »Nu står det aldrig rätt tilL
Tagen edra vapen 1» De vaknade och grepo efter bössorna, men dessa
brunno ej af. Den störste och värste röfyaren »kutade» nu åt forsen,
och de båda andra blefvo fångna. Om dessas öde hade ingen något
att berätta.
Så slutade röfvarena i Laforsen sin handtering. Att de på sin tid
injagat skräck och fasa, framgår däraf, att berättelsen om dem är så
allmänt känd.*
Äfven på ett annat ställe längre ned efter Ljusnan bodde skojare,
nämligen i Föne by. De höllo till på en hög kulle, som omgifves af
vatten. Denna heter nu Holm% men rätta och ursprungliga namnet
sades vara Tjufvarholm. Här kunde röfvarena se vida omkring, och
däraf begagnade de sig äfven för att upptäcka annalkande byte. De
togo äfven kräk i stor mängd, och ben hafva funnits på högen i
myckenhet, dem de gnagt köttet af. Detta näste är emellertid ej på
långt när så kändt som det i Laforsen.
Sorgån och Sorgberget.
Ett godt stycke nedom Lassekrogen utfaller i Ljusnan en ej
obetydlig å, som å kartan skrifves Sorgån och i uttalet har tydligt å- och
^•-ljud. Namnet är gammalt, ty redan år 1564 nämnes Sorgebeckenn för
ett där befintligt ålfiske. Sorgån rinner genom Sorgsjön och förbi
Sorgberget. Detta har namn, säges det, af en sorglig händelse. På
Nyskogens fäbodvall blef en helt ung flicka bergtagen. Man gick skall
efter henne, men förgäfves. För att få henne ur trollens våld förde
man då dit kyrkklockorna och ringde, men det halp ej heller. Sorgsna
gingo föräldrarna i skogen och letade. De snyftade och sade: »Aldrig
få vi se henne mera.» Men i detsamma kom flickan, liksom kastad,
och for förbi dem i liggande ställning och med ryggen afbruten. Och
en röst ropade därvid: Där han I a nu, så slipper ni fara och grina ef Ur
henne längre/ Sedan hvarken sågo eller hörde de till henne något
vidare.
I denna å har funnits en kvar (kvarn), men på denna mol man
blott sämre säd och bark. Hon gick långsamt och hade ett jämmerligt
läte och sades kvida:
* I Ytter Högdal berättade en gammal man om ett fynd vid Laforsen
som allmänt troddes vara från dessa röfvares tid. En flottningskarl skulle
hugga sig en handspak, men dervid skr all det så besynnerligt. Han såg efter,
och fann att trädet med hela roten stod i en stor kittel. Detta hände i
berättarens första tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
