Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hund. — I sjön midt utanför denna hans bostad finnes en sten,
som har det svårtydda namnet Hybeltt. Säkerligen sammanhänger det
med svenska hybbele, n. dålig koja, isländska htbylin. pl. hem. Är det
månne en sammandragning af Hybel-sten?
Flyktingen lifnärde sig genom att fiska. Vid västra sidan af sjön
finnes en liten holme, där det ännu i dag är ett fiskställe. Denne
bevarar Gunnars namn, i det att han kallas Gunnar Bjors-häl/a, emedan,
såsom det tros, han hållit till där och fiskat.
Om Gunnar misströstat om att kunna hålla sig dold, eller om
han ledsnat vid det ensliga och obekväma lifvet i skogen under en sten,
är ej kändt; men väl berättas det, att han bedt sin broder att skjuta
honom. Dock borde han göra det oförmärkt, så att Gunnar sluppe se
tillredelserna. Brodern lofvade att göra honom till viljes. Han valde
ock ett ögonblick, då Gunnar ej borde kunna se, hvad han förehade.
Men det gick ej så. Rätt som fingret lades på trycket, varsnade
Gunnar det. Skottet brann emellertid af, och enslingen var död.
Den tredje brodern, Hans, råkade illa ut under danskarnes
plundring här. Fienden hade fått höra talas om PERS stora rikedomar och
ville gärna komma åt dem. Men Per höll sig dold i skogen, liksom
alla andra. På okändt sätt fingo dock danskarne fatt i Hans. De
trodde, att han visste, hvarest broderns skatter voro gömda, och sökte
tvinga honom att yppa det. Möjligen var han lika vis, möjligen visste
han ock, hvar skattkammaren var, utan att dock vilja yppa det Till
hämnd för hans förtegenhet bundo de honom vid hästsvansen och läto
honom först springa och sedan släpa med till det ställe efter gamla
landsvägen, som efter denna händelse heter Hansmon. Där bundo de
honom vid ett träd och gjorde ett bål däromkring, som antändes. Så
togo de det lilla lif, som fanns kvar. Där detta skedde, höggs ett stort
kors i ett träd mellan Öfver Högdal och Hvitvasskrogen. — En variant
kallar mannen Lang-Hans och mon i öfverensstämmelse därmed
Lang-Hans-mon.
Vi säga härmed farväl till Öfver Högdal, den första
socknen i Jämtland, när man kommer denna väg, och äfven
till vår sagesman, en äldre backstugusittare vid namn Ol
Olsson, allmänneligen Pastorn kallad, emedan han i
ungdomen haft anlag för studier och på gamla dagar, i
upprymd sinnesstämning, gärna talar i bibliska ämnen.
En vacker dag fortsatte vi färden till Rätan.
Landsvägen, utmärkt allt sedan vi lämnade Ljusnan, går mest
genom skog och öde mark. När han slutar och Rätans vida
bygd öppnar sig, ter sig Hundshögens snötäckta hjässa i
fonden längst i norr. Det är en vacker syn. Trakten om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
