Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring Rätanssjön är jämförelsevis ung och några märkeligare
sägner förekomma ej här, men väl i byame västerut, där
den gamla, ytterst backiga, men dock en gång af Karl XI
befarna landsvägen har gått. Vår uppsats har redan svällt
så mycket, att vi måste fatta oss kort.
Om lapparnes forna utbredning
har på senare tider skrifvits åtskilligt, och särskildt hafva norska
forskare påstått, att de aldrig bott så långt i söder som nu. Här hörde vi
de första traditionerna om detta folk. På Lappbränna, omkring en half
fjärdingsväg öster om Rätans by, ha lappar bott och haft sina kåtor.
En gubbe omtalade, att själfva tomtstenarna syntes, när han var
lill-pojke. Byn Bryngelhögen hade ock först befolkats af lappar, och på
det ställe, hvarest ett prydligare skolhus nu är under uppförande, hade
platsen varit för det gamla lapplägret. Äfven väst med Handsjön synas
spår af bostäder och tomter, som sades bestämdt icke vara efter svenskt
folk; sägen är, att det varit lappar, som där hållit till. För öfrigt sades
lappame ogilla detta namn och föredraga att kallas finnar, lappfinnar
eller finnfolket.
Grannsämja i sin prydno.
I Rätans by bodde för länge sedan två bönder, som alls icke voro
några såta vänner. Den ene, han på Per Ers-gården, var rik, men den
andre, som bodde i Gärde, hade det fattigt. En dag började det brinna
på det senare stället, och inom kort stodo alla husen i ljusan låga.
Men det brydde sig grannen ej det bittersta om. Annat folk rusade
dit och skulle släcka, men han tog helt lugnt en kanna öl med sig,
satte sig på den stora stenen mellan sjön och nuvarande landsvägen
och tog sig en klunk då och då.
»Skall du ej hjälpa till att släcka?» ropade människorna.
»Nej, sade han, »nu skall skall jag dricka öl, medan Gälesärmoa
(Gärdes-armodet) svedes af »
Lokalt skämt.
I Rätan säges det hafva varit fattigt förr i tiden. Detta
hindrade dock ej, att man på hösten slösade med gudslånet,
hvaraf följde, att det tog slut så mycket tidigare. Prästen
bestraffade sockenboma därför i en predikan och sade: »Om
hösten koka käringarna kött, så att det ropar pott, pott; men
om våren koka de ben, så att det låter: ’Hvar år du? Här
är jag*».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
