Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solen välkommen af en tusenstämmig fågelkör och af en
symfoni af dofter från mossan, barren och framför allt från
den ljufvaste af alla nordens midsommarblommor, linnéan, i
hvilkens mandeldoft skogens alla vällukter liksom
koncentrerats och strömma emot dig med en så berusande makt,
att du ej kan annat än nedfalla och luta ditt trötta hufvud
mot mossans mjuka matta och mot de små skära
blommorna, som du allt sedan din barndom lärt dig att älska
såsom sinnebilden af ditt nordiska fosterland, ditt hem, din
sommarlycka och din älsklings fina, skära kind.
Snart har du samlat dig en hand full af dessa
sommarens väna härolder; med den i ditt knapphål går du vidare,
undrande öfver huru lätt ditt hufvud kännes, huru djupt dina
lungor kunna andas och huru spända nerver gifva efter och
låta dig erfara en ej på länge förnummen känsla af hvila
innerst i din själ.
Framför dig glimmar då skogens blånande öga;
innesluten på alla sidor af höga furor ligger mellan gräsklädda
stränder en skogssjö, speglande de gröna träden, himmelns
ljusa aftonskyar och bergets mörka massa.
Gräset invid den lilla vik, dit du framkommit, är så
mjukt, så grönt, som om det ej af tunga fötter, endast af
älfvors dans trampats; vattnet ligger så stilla, så lockande,
att du genast inser, att här är platsen, där skogens skygga
väsen bada i ostörd ro.
Du tvekar ej heller att lägga dina kläder på den
sammetslika gräsmattan och att med en sällspord känsla af
njutning låta dig vaggas af detta vatten, som ej vet af några
förgiftade tillflöden, utan tyckes framvälla ur jorden, renadt
af dess finaste sandlager, och som lika mystiskt synes åter
flyta ned i jordens gömma, då du ingenstädes ser något aflopp.
Vattnet är ljumt som sommaraftonens egen luft. Ensam
så långt ditt öga når, känner du dig såsom herre öfver dess
hela yta; ömsom simmar du framåt mot en ny
hemlighetsfull vik eller vandrar du öfver grunda platser, där bottnen
består af lika fast mark med mjuk gräsmatta, som den du
sett på stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
