Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lajsvard (se bildeu sid. 38). Lajsvare med dess skarpa,
horison-tela linie på midten, dess vackra, egendomligt bildade afsatser och dess
skiftande färger, ådrager sig alltid äfven den vanliga turistens
uppmärksamhet och kan för geologen räknas som ett af de mest intressanta bergen
i hela Arjepluogs socken. Detta vill säga mycket, då få trakter i vårt land
äro så innehållsrika i geologiskt afseende. Man kunde skrifva volymer
endast om denna lappmarkssockens geologi, både för epokerna före och
efter istiden, och vore det brukligt eller tillåtet att vid svenska
vetenskapliga arbeten öfverflöda en smula med bilder eller färger — annat
än på karttryck —, så skulle häröfver kunna göras verkligen praktfulla
planschverk. Kanske dock att äfven en sådan tid nalkas. — Då min lilla
uppsats »Några svenska fjålltyper» infördes i Turistföreningens årsskrift
för 1894, ansåg jag mig ej kunna ifrågasätta dyrbarare eller flere
illustrationer för en skildring, som ej direkt afhandlade en turistfärd; annars
hade nog både Lajsvare och åtskilliga andra af mina talrika
fjällfotografier medtagits. Men sedan dess hafva åsikterna om årsskriftens
illustrerande väsentligen ändrats, och då bilden, af Lajsvare nu influtit
för en annan uppsats i detta häfte (sid. 38), vill jag gärna villfara en
önskan att med några ord belysa denna bild och därigenom något litet
fullständiga min förr nämda uppsats samt — på samma gång bifoga
ytterligare några »Råd till vandringslystna ungdomar», som hafva lust
att öka både sitt och andras vetande om vårt lands bildning.
Allt mer och mer utvidgas de områden inom våra norrbottniska
högfjällstrakter, rörande hvilka man ej ens kan disputera om, huruvida
de tillhöra det egentliga urberget eller äro post-azoiska, d. v. s. bildats
sedan ett djurlif redan utvecklats på vår jord. Fynd af små
djurlämningar (enkrinitleder) under den senaste sommaren (1898) hafva
ytterligare bekräftat förf:s åsikt och inryckt inom det oomstridbart yngre
området ett flera mil bredt bälte nära riksgränsen allt från nordvästra
delen af Aijepluogs socken upp till öfversta fjälltrakterna i Gellivara
socken. Redan 1883 hade en lång men smal remsa inom härvarande
fjällbildningars östra del tillförts den med säkerhet post-azoiska tiden
genom mitt fynd af ett fossilt djurfragment (släktet Hyolithus) i nedre
delen af fjället Ramanpakte vid sjön Tjäggelvas. Denna zon har
därefter kallats hyolithus-zonen och dit hör äfven större delen af det nu
ifrågavarande berget Lajsvare, som höjer sig 280 m öfver sjöytan på
norra stranden af den djupa och breda Lajsviken strax NV. om
Horn-avans »Herkules stoder». Vid bergets bestigning, som naturligtvis ej
erbjuder de ringaste svårigheter, möter man inom dess nedre hälft en
ganska grofkornig, rödlett, hornblendeförande granit, som ofta är
af-söndrad i bankar med branta väggar; mot vikens innersta del har
denna bergart blifvit mera skiffrig. Graniten tillhör urberget. Den
ljusa linien, som å bilden ses mycket skarpt något öfver midten af
berget, är en brant afsats om 6—8 famnars höjd, hvilken markerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
