Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfva formationsgrånsen. I det närmaste hit upp räcker graniten. Det
korta mellanrummet täckes af block af en tämligen tät, ljus
kvartsit-sandsten. Här anstår ock något lager af ett s. k. kvartskakelag,
bestående af mer eller mindre tydliga kvartskakor eller platta
kvarts-klumpar, omslutna af en grågrön, lös lerskiffermateria. Själfva afsatsen
utgöres förnämligast af den ljusa sandstenen, på hvars skiktytor man
ganska ofta ser vackra märken efter böljslag. Bergarten har nämligen
bildats genom aflagringar vid en forntida hafsstrand eller hafsvik, hvars
lekande böljor liksom vid nutida stränder afspeglade sig uti regelbundna
små vågryggar och vågdalar i sandslammet I öfrigt ses inom
sandstenen en mängd tunna lager af en lös, grönaktig lerskiffer och
hvarje-handa andra växlingar, som visa olikheterna uti de ursprungliga
slammassorna. Ofvan om den nämnda väggen är en tämligen brant sträcka,
där skärfvor samt ett och annat skikthufvud visa sig af den grönaktiga
lerskiffern. Inom just detta bälte plägar man finna lämningarna af
hyolithus-djuren, ehuru på kajs vare inga säkra sådana ännu hafva
anträffats. Ofvanpå skiffern träffas en svart sandsten, som bildar en mindre
afsats och växellagrar med en mer eller mindre mörk, ibland strimmig
kvartsit. Hela vägen upp till krönet af berget råda nu lerskiffrar af
olika slag, i början mest grågröna, sedan gråa till svarta, ofta ganska
hårda och liknande vanlig takskiffer, och slutligen vidtager en mörk
glänsande skiffer med fint buckliga till småkrusiga ytor (en s. k.
fylli-tisk skiffer). Den omständigheten att vi under senare delen af
vandringen mött endast eller öfvervägande bergarter af finare gry —
lerskiffern är ju vida finkornigare än sandstenen —, antyder, att dessa
hafva afsatts på ett större djup. Den ursprungliga hafsstranden hade
småningom flyttats, d. v. s. hafsytan hade stigit eller hafsbottnen hade
sänkt sig. Och nu — nu bilda dessa forna hafsbottnar sedan
tusen-den och åter tusenden af århundraden hufvudmassan af våra
väldigaste fjäll!!
Vid detta och åtskilliga andra berg i närheten — t. ex. Jutis,
Lajsåj-vats, trakten kring Krutajaur och Högheden samt vidare vid Jäkkvik
och Ballastviken — finnas rikliga tillfällen för turister med
naturvetenskapligt intresse att »tjena sporrarne» genom viktiga fynd af fossil.
Kanske skall man finna både hyolithus och andra djurlämningar,
exempelvis graptoliter.* Har man nu gripits af intresset för denna forsk-
* Man kan på följande sätt få en någorlunda nöjaktig föreställning om
utseendet af en hyolithus på ett stycke lersskiffer. Upprita en liten likbent triangel
med cirka 2 å 3 millimeters bas (lindrigt utbuktad) och 25 å 35 millimeter långa
sidor. Om nu djurets skal eller afgjutningen däraf är någorlunda väl bibehållet,
så ses öfverallt på den buktiga ytan en fin strimmighet parallelt med basen.
Storleken kan naturligtvis växla. — Graptoliterna erinra till form och storlek ofta om
ett litet tunnt blad till en s. k. löfsåg, ibland dubbeltandadt, ibland grenigt,
spi-ralrulladt o. s. v. — Enkrinitlederna se ut som små hvita cirkelytor med några
millimeters genomsnitt och en prick i midten samt några från denna utgående radier.
Den kalksten hvari de träffas är vanligen rätt mörk. De ses bäst på kalkstensytor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
