Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar är större än på fastlandet, och den klaraste tiden på
dagen infaller omkring kl. 2 e. m., vid hvilken tid himlen
är mulnast på fastlandet. En nästan beständig blåst råder
på alfvaret; alldeles vindstilla dagar äro sällsynta.
Daggbildningen är i allmänhet riklig. Under våren och hösten
uppstiga ofta dimmor ur hafvet och inhölja ön i sitt flor.
Om vintem rasa häftiga stormar, så att snön blåser bort
från alfvaret.
Alfvarets växtlif.
Alfvarlandskapet företer en egendomlig fysionomi, som
gör det till den mest egendomliga af åtminstone alla
sydsvenska landskapsbildningar. Söka vi efter jämförelser, så
erbjuda de osteuropeiska och asiatiska stepplandskapen i
någon mån något likartadt, men ännu mera öfverensstämmer
alfvaret med den högnordiska fjällheden. Här som där
samma rikedom på lafvar, som knastra under vandrarens
steg, samma förkrympthet, samma lågväxta, krypande och
småbladiga växtformer. På den blottade kalkhällen växer
antingen ingenting alls eller ock några hvita eller gråa,
skorplika kalklafvar, litet svartbrun mossa och rödbladiga
fetknoppsörter (Sedum album), hvilkas bladsamlingar nästan
likna bärklasar. Dessa nu nämnda växter äro de första
kolonisterna på den nakna grunden; de bereda genom sin
undergång småningom väg för en högre vegetation.
Öfverallt, där ursprunglig alfvarmo utgör jordmånen, är
vegetationstäcket icke slutet. Fanerogamvegetationen, som här
företrädesvis karakteriseras af den risiga ölandssolvändan
(Helianthemum ölandicum) och det borstbladiga fårgräset
(Festuca ovina fi glauca), är mest inskränkt till de större eller
mindre sprickor, fyllda med mullblandad kalkjord, som
bildats genom hällarnas remning. Stora ytor af alfvaret äro
hufvudsakligen beväxta af dessa två växter, som förekomma
antingen tillsammans eller hvar för sig. Att likväl alfvarets
grundfärgton är brunaktig åtminstone under sommaren och
hösten beror därpå att såsom sagdt växttäcket icke är
sammanhängande, hvarför bergarten och jorden lysa igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
