Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På mindre omskrifna fläckar kunna andra växter vara
dominerande, såsom kattfotsörten, alfvarlöken (Allium
Schaeno-prasum), starrarter o. s. v. Insprängda bland de vanliga
växternas legioner stå enstaka exemplar af de mera
sällsynta, såsom den blåblommiga klotblomman (Globularia
vul-garis), den mindre sandliljan (Anthericum ramosum) med
sina hvita blomklasar, tuppfäntingen (Gypsophila fastigiata),
kölsprötan (Oxytropis campestris) med om sommaren under
stegen rasslande baljor, färgmadran (Asperula tinctoria),
smällörten (Silena maritima forma petraea), spåmanstisteln,
get-väpplingen (Anthyllis Vulneraria), som på alfvaret vanligen
bär skarlakansröda blommor, o. s. v. Tillsammans med
dessa representanter för den högre växtvärlden förekommer
en hel mängd kryptogamer, såsom af mossor Grimmia
apocarpa, som bildar svarta, vanligen sterila tufvor, och den
grönbruna Tortula tortuosa, som ofta växer i stora svällande
tufvor, och af lafvar den egendomliga, masklika Thamnolia
vermicularis, den gulhvita Cetraria nivalis, den mörkgula
alfvarformen af Cetraria juniperina, den taggiga Cetraria
aculeata, islandslafven m. fl.
I de ofvan omtalade grundare fördjupningarna i
kalkhällen, fyllda med nedsvämmad alfvarmo och stundom äfven
utrustade med verklig mylla, frodas ett kraftigare växtlif.
Där bilda ofta gräs och halfgräs en sluten växtmatta, ur
hvilken små fingerörters, ranunklars, löksugors, blåvifvors,
brunörters och andra fanerogamers blommor titta fram.
Dessa ställen utmärka sig ofta genom tufvighet, nämligen
då de gränsa intill ett alfvarparti, som någon gång under
året är öfversvämmadt. På sådana ställen trifves tokbusken
(Potentilla fruticosa) bäst. De ofvan omtalade gröna linjerna,
som indela fältet liksom i rutor, bildas vanligen af ett för
Ölands alfvar egendomligt gräs, nämligen en varietet af den
vanliga rödsvingeln, kallad Festuca ölandica. De af
moräner och strandvallar betäckta delarna äro betäckta af en
sluten växtmatta; på de förra uppträder ofta ljung. På
vissa områden, i synnerhet midt på alfvaret, hafva
uppkommit breda sprickbildningar, som tillåtit uppkomsten af busk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
