Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet Gosen!» Det var alltid det ljufligaste, hon kunde
tänka sig. — Och när så John Blund kom, kröpo vi flickor
in i stugan, medan herrame fingo hålla till på logen, och
länge sofvo vi de sorglösas lugna sömn.
Dagen därpå skildes vi från alla, utom från ett par,
som följde oss en sista dag. Det kändes så underligt att
se dem stå och vifta på stranden, att själfva glida längre
och längre bort mot nya öden och äfventyr. Men alla
kände vi, att aldrig skulle vi glömma dem, som gifvit oss
så mycken vänlighet och så roliga minnen.
Först hade vi en stekande het rodd, som följdes af en
dito promenad till’ Nilsby, där vi för första gången
skådade Löfvens långa sjö (Fryken).
Utanför en bondgård nere vid stranden åto vi
middag, den allra muntraste, trefligaste middag. Lågo sedan
raklånga på rygg i gräset, skrattade och njöto af att vara
till och att vara unga, att se solen skina och himmeln
lysa blå.
Kl. 8 e. m. kom båten, som skulle föra oss till Sunne
(»Broby»), och så måste vi stiga ombord. Båten lade ut,
och vi gledo fram öfver vår längtans sjö. Vi satte oss i
en liten räddningsbåt högst uppe på däck, läste Gösta
Ber-ling och tittade på sjön. I sanning en underbar sjö, olik
alla andra, vi skådat! Lång, förtonande ljus sträckte den sig
framför oss med härliga stränder. Solen gick just ned. Då
vaknade gamla vackra fesagor från barnaåren och vemodigt
ljusa drömmar om framtiden. Där stego purpurröda öar
ur ett haf af oändlig klarhet, där betade ulligt skära lamm i
gyllene skogar. Sjön drack all höjdens bländande glans,
den skälfde af guld och purpur och lycka. På sidorna
lågo de gåtfulla, skogklädda bergen. Mellan dem sköto fram
gröna uddar och drömmande ängar och nederst vid
stranden lågo hvita kyrkor på knä och bådo för detta land.
Hela bygden andades samma stora, lugna kvällsfrid, från
de små stugorna ända till de blå, genomskinliga bergen,
som gingo i evigt stora, stilla vågor. Här var i sanning
poetens land, hans, som var lik en ung gud, om man hvälft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
