Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hjälm öfver hans hjässa. Äh, så alla sagorna strömmade
mot en! Där låg Svartsjö kyrka; det var ju där bredvid
på Borg som unga grefvinnan bodde och där som ingen
glädje och lycka kunde trifvas. Nog minns du henne, »den
lilla blomsterplockerskan, den lilla sagoprinsessan, hon som
strödde rosor öfver tunga stigar». Tänk, när hon sprang
öfver bristande våris, en mörk kväll, hur hon slant och föll,
grät och frös, allt bara för att rädda den försupne prästen!
Och se, så lång den var, vägen, ända bort till Ekeby, och
så tung! Det blef den ju också hela lifvet igenom för
henne.
»Ekeby» (Rottneros), majorskans borg, låg som en
drottning på höjden bland björkarna, och borta vid sundet reste
sig »Broby» kyrka skinande hvit. Där stego vi i land, i
Sunne stora by, och gingo genast till hotellet, som blef vårt
hem för ett par dagar.
Följande morgon tågade vi af ned till sjön, där sundet
vidgar sig. Himmeln var strålande blå med några små ulliga
tappar i flock. Vägen var ganska underlig, den gick som
näsan pekade, alltså obanad fram genom risiga snår, mellan
betande hästar och kor, öfver heta gärden och en af rutten
fisk och vass doftande lerstrand. Luften blef allt mer
tryckande, och när vi ändtligen nådde en björkdunge, sjönko
vi maktlösa ned på rygg i gräset. Askan mullrade till,
regnet kom forsande, Nalle och Tjopp kröpo ihop under
en björk, men Pyret och jag lågo orörliga och läto vattnet
strömma öfver heta pannor. — Regnet upphörde, och solen
blänkte i stora tårar, som lågo i krusiga daggkåpeblad och
strålande gula solögon. Vi bredde våra kläder på tork i
solen och lade oss själfva i blöt i sjön. Sedan kröpo vi
upp på några stockar i solskenet och gassade oss, mycket
tunnklädda, ett par timmer. Där mådde vi ljufligt; vikände
oss som indianer. Vi läste Gösta Berling liksom på alla
hvilo-stunder, och så åto vi vår medhafda, ganska enastående
middag: »klar» (sockrad) och »mulen» (osockrad) choklad
samt cakes och söt mjölk, som »Tjopp Tulipanaros», den
ängeln, dök efter i en stuga. — Äter ett skyfall kom stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
