Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visserligen vill jag ej tillråda någon att göra om det
annat än under de synnerligen gynnsamma förutsättningar,
som den gången förefunnos, nämligen klart väder och frisk
akterlig vind, som efter allt att döma skulle hålla i sig hela
förmiddagen, men i sådant fall bör det för hvarje erfaren
kanotist gå lika fint som för mig; ty fint gick det. Tre
timmar efter det seglet hissades vid Herrhamra, kröp
»Mignonette» i lä bakom Säfön.
Midt ute på hafvet mötte jag en yawl på kryss; två
ref i storseglet; ett par oljeklädda figurer tittade upp öfver
relingen. Jag tände min snugga och föreställde mig, att de
tänkte ungefär så här: »Oj, en så’n galning, som ger sig ut
i ett sånt skal. Inte för (här inflätas någon efter subjektivt
begrepp bättre förmögenhet) skulle jag vilja byta med honom»
etc. Men helt nyligen fick jag veta, att »kutterherrame»
voro ett par af vårt lands förnämsta kanotister och att deras
enda känsla var afundsjuka.
Från Säfsundet måste jag paddla; vinden hade då
friskat i så, att jag inte kunde föra segel längre, af fruktan
att hela riggen skulle blåsa bort. Kom till Oxelösund på.
eftermiddagen, och så blef det åter en dags rast och
gästande hos snälla människor, som varkunnade sig öfver
»skärgårdens luffare».
Midsommardagen i väg igen, seglade ut till
Femöre-hufvud, paddlade upp till Kungshamn i lä under landet, jämn
västlig bris; så rätt öfver Bråviken med en timmes rast på
Risskären; sedan tvärs igenom skärgården norr om
Arkö-sund. Det var prima kanotfarvatten, trångt, krångligt,
grundt och förtjusande vackert.
»Mignonette» slank som en ål mellan stenar och skär,
stötte upp massor af sjöfågel, som väl sällan sett någon
farkost inne i sina fridfulla laguner mellan holmarna, och gled
så, stolt som en triumfator, med S. T. F.s hvita flagga
fladdrande, in i Arkö sund kl. l/2 5 på e. m.
Nu ansåg jag mig ha allt skäl att fira Midsommardagen
med en bättre festmiddag på »Grand Restaurant Arkö-sund»,
ty nu hade jag klarat det värsta, Landsort och Bråviken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
