Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två bitar, som vållat mig åtskilliga funderingar, då jag
gjorde upp min resplan.
Och så lämnade jag vid 6-tiden Arkösund för att kasta
mig in i den förtjusande Östgötaskärgården, som just nu
var som allra vackrast med sina lummiga holmar och
slingrande leder.
För frisk nordlig bris flög »Mignonette» öfver Aspö-fjär
den. Men snart fick seglet tjänstledighet, ty åskmoln
började rada upp sig rundt horisonten och vinden blef byig
och otreflig.
Emellertid undgick jag regn, på kvällskröken blef det
vackert igen, månen kom upp och satte piff på landskapet,
och det var nästan med ledsnad jag såg mig tvungen att
sluta dagens färd vid Håskö. Det är nämligen rätt kitsligt
att hitta i denna skärgård på dagen, i synnerhet då man
föraktar segelleden och tar genvägar hvar som hälst, bara det
finns 4 tums vatten; men på natten, då stränderna ej skilja
sig, är det än värre.
Är det då också blekstillt, så att alla land spegla sig i
vattnet, tappar man ännu lättare bort sig, och har man en
gång kommit galet, vill det till en märkvärdig tur att
komma rätt igen. Åtskilliga förargliga erfarenheter i den
vägen hade gjort mig försiktig, och därför tog jag mitt parti,
halade upp »Mignonette» på en häll, kröp in i en loge och sof
snart så ljufligt, som man endast kan det med 3 famnars
halmlager såsom madrass och 30 distansminuter bakom sig.
Hittills hade gud Aeolus på allt sätt gynnat min färd,
men nu satte han sig på tvären. Söndagen ingick med
frisk sydost. Dock — ingen ledsen för det; inomskärs får
det blåsa hur det vill. Jag paddlade nu till ett skär strax
söder om Håskö, badade och åt frukost; oljekläderna på
och så friska tag! Det gällde att leta sig i lä under skären
så mycket som möjligt och smita efter stränderna, där
vinden inte orkade hålla emot för våldsamt.
En modern kutter hade jag sällskap med hela
förmiddagen, den kryssade på de större flaken, jag såg den
emellanåt, men den lyckades ej gå ifrån mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
