Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järnvägens framdragande till platsen under den
kontrak-terade tiden. Det arbetades med väganläggning till
Kii-runavaara, med uppförande af byggnader af alla slag etc.
etc. Hvarje vrå af de uppförda husen var upptagen af
varor och af människor, och de som ej fingo rum under
tak bodde i tält.
Bland de talrika arbetarne märktes representanter från
alla delar af Sverige, några norrmän och finnar och ett
icke obetydligt antal från de vidt spridda aflägsna
lapp-markssocknama och nybyggena. Icke häller här såg jag
en enda drucken arbetare. Med de rådande goda
arbetsförtjänsterna borde äfven arbetarne kunna göra vackra
besparingar, något som nog, tyvärr, icke så ofita sker.
»Infödingar ne» i lappmarken, eller »råskinnen», såsom de öfriga
arbetarne kallade norrbottningarne, tycktes likväl i
allmänhet vara sparsamma, och sina besparade pengar
brukade de — enligt gammal lapsk sed — omsorgsfullt
gömma »borta i fjället».
Från Luossavaara togo vi vägen till fots öfver
myrarna till Jukkasjärvi kyrkby, sedan vi förut sändt en del
af vårt bagage dit med arbetare därifrån, som brukade gå
hem till helgerna.
I Jukkasjärvi begärdes 180 kr. för att transportera
oss i båt uppför Torne-älfven och öfver Torne-träsk!
Detta var en smula för starkt, och vi beslöto att försöka
reda oss själfva. En forsbåt inköptes, och sedan vi besett
den vackra kyrkan och spisat »piimä» (filbunke) och torkadt
renkött, begåfvo vi oss i väg på egen hand uppför
Torne-älfven. Vi rodde i rask fart uppför Jukkasjärvis västra
del, stakade oss upp genom en ej synnerligen stark ström,
hvarefter vi kommo in i sjön Oinakka-Kallojärvi, hvarifrån
vi hade ett härligt panorama öfver de majestätiska
fjäll-jättarne i väster. Natten tillbragtes hos Turistföreningens
ombud i Kurravaara, Tornaeus, och följande morgon
fortsatte vi uppåt mot strömmen till den nära 3 km. långa
och svåra forsen Vakkokoski. Här skulle vi dock, trots
vårt växande mod, förmodligen ha blifvit bet, om ej ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
