Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par forskarlar, på väg till Torne-träsk i sällskap med en
skollärare, mot hederlig vedergällning stakat vår båt
uppför den vilda, skummande forsen. Därpå fortsatte vi åter
ensamma rodden uppför den pittoreska Alajärvi, stakade
oss själfva upp genom Jekakoski (Jekaforsen), rodde sedan
öfver den af branta fjällväggar omslutna Jekajärvi och
uppnådde slutligen sent på kvällen, tämligen »slaka», den
rytande Tarrakoskis (Tarraforsens) fot vid Torne-träsks
utlopp, där vi öfvernattade i en kåta.
Följande morgon voro vi uppe tidigt och drogo båten
cirka 100 m. öfver land förbi Tarrakoski till Torne-träsk,
hvarpå vi besågo den ståtliga forsen vid »träskets» utlopp.
Från strandklipporna hade vi den första anblicken af
Torne-träsk och den var storartad. Stilla som en spegel låg det
väldiga vattnet, återkastande bilden af de omgifvande
snöfjällen. Spegeln krossades likväl, sedan vi kommit midt i
»träsket», af en styf motvind, som tvang oss att fortast
möjligt söka land. Så bra som forsbåtarne äro för sitt
ändamål, lika olämpliga äro de som sjöbåtar. Snart sagdt hvar
annan våg hoppade in i den långa båtens låga akterdel,
och en af oss måste ständigt ösa ur vattnet för att hålla
båten öfver vattenytan.
Våra båtfärder, snart sagdt rundt »träsket», och våra
fjällbestigningar: huru min kamrat, »Klondykaren», sökte
gull men intet annat fann än mull, huru vi däremot (med
drag) sökte, funno och åto några feta laxöringar, huru vi
(i andra veckan af juli) sågo blixtar lysa mot simmande
isstycken, huru vi piskades af regnstormar eller stektes af
sol och åtos af mygg — allt detta och mycket annat
ljufve-ligt och grufveligt från det härliga »träsket» måste vi
här förbigå, för att återkomma till världens nordligaste
järnvägsbygge.
Det var en klar natt (mellan den g och i o juli), som
vi med pipan i mun och åran i hand ströko fram öfver
»träskets» spegel förbi uddarne Kaisaniemi och Pieski ut
i det stora vattnet, med ögonen riktade på de omgifvande
fjälljättarne, hvilka med sina af midnattssolen belysta, snö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
