Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angående hvilken ja g misströstar om att man kan komma
till några säkra resultat.
Den egentliga allmogen i Löfsta och Hållnäs liknar i
det hela sina stamfränder i det öfriga Uppland. En stor
del bönder äro här s. k. frälse- eller bruks-bönder, som äro
skyldiga till dagsverken af obegränsadt antal för brukets
räkning. Sägnen berättar, att bruket ofta för en
spottstyf-ver vetat tillägna sig bondehemman. En bonde lär ha sålt
sin gård för en rulle tobak. Sätergärdet sålde ägaren »för
att få dansa med en prinsessa». Det torde förr i tiden ha
varit ett hårdt regemente bruksherrame fört öfver sina
under-hafvande, därom vittna åtskilliga berättelser jag hört, och
verkningar häraf framträda äfven i det drag af
undertryckt-het och osjälfständighet, jag tyckt mig firma hos traktens
befolkning, i synnerhet i Löfsta.
Hållnäsame äro mera ett folk för sig. Socknens
af-skilda läge, afstängd som den är genom stora skogar, har
gjort, att de haft litet svårt att följa med sin tid. I själfva
verket stå de ännu delvis på en ganska efiterblifven
ståndpunkt. De ha rykte om sig att vara ett rått och »inmarigt»
folk. Det där har dock gett med sig på senare tiden. Nu
finns det mycket »snällt» folk där också.
En stor del hållnäsare lifnära sig af fiske, som här
drifves i stor skala som hafsfiske, hufvudsakligen af
strömming, men på sista tiden äfven af lax. Dessa hållnäsfiskare
äro ett friskt och kraftigt släkte med en rörligare intelligens
än man finner längre inåt landet.
Ett omtyckt näringsfång lär förr också ha varit
strand-röfveri. Detta bedrefs mest vid socknens norra ände i den
s. k. Hållnboskärgål’n utanför den stora byn och fiskläget
Hållen, den by, »där det är slut med världen och sjön tar
vid». När nordostvinden tjöt om höstkvällame berättas de
gamle »Hållnboröfvame», som vedernamnet lydde, ha väckt
hvarandra med tilltalet: »De’ lurom på vårom kårstenar nu
skä vi ut me’ strandebila’». Se’n bar det af ut på de
steniga stränderna och skären, »falska eldar» tändes, kom
någon skeppsbruten i land med lifvet, fick han »döddrycken»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
