Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och om lyckan var god, blef bytet rikligt. Härom
ord-stäfvet: »När björn ynglar och fågeln värper, då är det god
tid i Hållnäs» (eller på landsmål): »När bjöjm ynjar å
fög-göln värspör, då ä’ re go’ tid i Höllnäjs.» Björn och
Fågeln äro två skär utanför Hällen. Numera, sedan fyrbåken
uppförts på Björnskäret, är bara minnet kvar af det forna
vilda lifvet.
Också i dessa afsides belägna trakter har den nya
tiden gjort sitt intåg med tidningar och skolor, väckelser
och nykterhet. I mångt och mycket har den här som
annorstädes omgestaltat allmogens lif. Till en del kanske
förbättrat. Superiet var ju allmännare förr i tiden, då
hus-behofsbränningen florerade. Men meningarna äro dock
delade om den nya tidens företräden. »Folk va’ snällare förr
än nu. Högfärden va’ inte så stor. Dom va’ släktkärare
å hjälpsammare. A roligare har dom haft, på gillen å
kalas. Folk va’ tillsammans mera förr. Nu för tiden är
det bara högfärd.» Uttalanden som dessa har jag mer än
en gång fått höra vid mina samtal med de gamle, som med
förkärlek komma in på detta ämne — skillnaden mellan
förr och nu. — Mycket af det gamla och karakteristiska
är nog ännu kvar. Här i utkanterna kan man ännu påträffa
personer, söm aldrig varit i en stad, aldrig sett en järnväg.
Vidskepelsen är ej helt utdöd, och gubbar och gummor
minnas ännu gamla visor och sagor, de lyssnat till som barn
om vinterkvällame, när det brann i den öppna spisen och
enris låg strödt på stugugolfvet.
En gammal gumma sitter och berättar för mig om sin
barndom och om hur det var i »gammeltiden». Hvilken
egendomlig och främmande värld är det icke jag skönjer
genom hennes berättelser, hur himmelsvidt olika vår egen.
Då för tiden var ju människan ej ensam om
besittningen af naturen. En mängd mystiska väsen af annan art
höllo till öfverallt, i skogar, sjöar och marker, somliga
onda och fruktade, andra goda och välvilliga.
På svedjefallen gick skogsfrun omkring och lullade med
kräken. Kolare och tjärbrännare fingo ofta se henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
