Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stänglarna och de gula blommorna. Fjällsyran (Oxyria
digyna) har särskildt i Enaälfvens strandgrus utvecklat sina
af saftiga, njurformiga blad bildade rosetter. Här kryper
äfven den lilla Cerastium trigynuin. Kungsspiran (Sceptrum
carolinum) har ännu ej hunnit utbilda stort mera än de
långa, parklufna bladen. Bartsias violetta, läppformiga
blommor, den lilla Veronica alpinas blå, Epilobium
anagallidifo-liums och E. homemannis röda blommor möta en nära
nog öfver allt.
Vi lämna kärret för att närmare undersöka
sluttnin-garne’ på Enaälfvens sydvästra sida. En frapperande rik
[Fig. 6. Viola biflora (gula blommor) ’/2 af nat. storl.
växtlighet träffa vi där. Knappt har snön hunnit smälta
undan och redan stå daggkåporna (Alchemilla vulgaris och
alpina) där med nära nog fullt utvecklade blad och
blomknippen. Mer än alla andra tilldrager sig fjällviolen (Viola
biflora, (fig. 6) uppmärksamheten. De ljusgröna,
lång-skaftade bladen, de gula blommorna, i hvilka
»honungs-tecknem visa sig som svarta linier, betäcka här formligen
marken. På sina ställen har fjällviolen fått lämna rum för
fjällummern (Selaginella) eller en liten grönblommig orchidé
(Habenaria viridis). Angelica archangelica, en af fjällens
största örter, förekommer äfven här om än sparsamt. Mer
tillfälligt är det, om man anträffar fjällkattfoten (Antennaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
