Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hvilket Collectio Görwelliana D. i s. 66 lämnar vidare
underrättelser.
En af de mäktiga herrame till Mörby var Kristern
Bengtsson Oxenstjerna, hvilkens hufvud föll för Kristian
II:s bila 1520. Dennes son Gabriel Kristersson var ock
bestämd att vid detta tillfälle sluta sina dagar men räddades
af skarprättaren. Om denne man funnos här i trakten för
icke lång tid sedan ett par sägner, af hvilka åtminstone en
nu är glömd. Hans fader var tvänne gånger gift. I första
giftet funnos inga barn, men i det senare hade han — så
berättar sagan — haft tolf, hvilka alla aflidit såsom späda.
Strax innan modern skulle gifva lifvet åt det trettonde
barnet, fick hon i drömmen den uppenbarelsen, att, om hon
kristnade detta, som utlofvades blifva en son, till Gabriel, så
skulle det få lefva och blifva stamfader för en talrik och
mäktig släkt.
Naturligtvis anser sagan, att de många barnens död
var djäfvulens verk. Natten efter detta trettondes födelse
kom han ock i egen hög person igen till Mörby för att göra
slut på äfven dess lif, men försiktigtvis frågade han tvänne
gånger: »Hvad, heter du Gabriel?» Och när en röst inifrån
byggnaden därtill svarade ja, flydde den onde sin väg under
buller och oväsen, medtagande förstugutaket. Många bevis
på att den nyfödde stod under Guds synnerliga hägn anföras,
af hvilka må nämnas, att, när barnets sköterska inslumrade,
väcktes hon af änglaröster, som sade: »Vagga Gabriel!» Ett
ännu större bevis kunde väl hans underbara räddning ur
tyrannen Kristian II:s våld anses vara.
Den andra sägnen gäller samme Oxenstjerna.
o
Aret före sin död inbjöd han sina sex söner och fem
döttrar med deras makar, barn och tjänare att fira julen på
Mörby. En afton under helgen bad han dem alla deltaga
i en ringlek, där fadern och modem trädde in i ringen och
svängde gladt om, fadern med sina döttrar och sonhustrur,
modern med söner och mågar. Äfven småbarnen voro med,
och bland dessa sistnämnda fanns ett, som redan då fäste
uppmärksamheten på sig. Det var ett vackert, ljuslockigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
