Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blåögdt barn, som bar namnet Axel, Axel Oxenstjerna, sin
släkts, sitt lands stolthet. I denna släktdans deltogo 50
personer, och minnet af den har gått till senaste tider under
namn af Mörbyleken.
Om orsaken till slottets förfall har folksagan diktat en
dyster sägen. Den går väl igen i en eller annan variant
om flere grusade herresäten, men då den tolkar på ett annat
språk än den nyktra historieforskningen, må den här
åter-gifvas. Dess folkliga ursprung torde ej behöfva betviflas.
Den lyder:
En af de mäktiga herrarne till Mörby hade länge varit
borta i örlig och väntades just hem af sin unga hustru. Då
får hon se ett segel på sjön, och troende det vara mannens,
ilar hon i brådskande ifver nedför den breda stentrappa, som
då skall hafva ledt från borggården ned till landningsplatsen.
I farten halkar hon och bryter halsen af sig. Då mannen
stiger i land, mötes han af sin hustrus liflösa kropp. Öfver
denna händelse skulle han ha blifvit så djupt gripen, att
han beslöt att för alltid öfvergifva fäderneborgen och
öfver-lämna den åt sitt förfall. Ännu i mörka höstkvällar har
man någon gång sett den förfallna borgens fru skymta fram
i fönsteröppningarna, sökande kanske sin flyktade make.
Så har folkpoesin väft sagonät kring det gamla
Oxen-stjemska slottet. Den vill icke veta af något så prosaiskt
som, att ekonomiskt obestånd var anledning till - att det
ej kunde underhållas.
Ett stycke öster om Mörby finns en hög, i
Skedviken utskjutande udde, som bär namnet Djurgården. Det
är väl ovisst, huruvida detta ställe är den plats, där Mörby
slotts djurgård en gång fanns. Men om så är, kunde en
sådan där i trakten icke erhålla något vackrare läge. Nu
finns ingenting, som påminner om dess forna bestämmelse,
utom möjligen några särdeles stora och vackra träd, som
man gärna skulle vilja tro vara ditplanterade.
Men vi måste lämna Mörby, hvars sköna natur och
rika sagovärld kanske alltför länge uppehållit oss, för att
fortsätta till Rimbo. Till en början går leden genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
