Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före me. Di kallte’n gamle-Schoén, för hansa måj het Schoén,
han, å så ble de ange-Schoén kan veta. En da så geck hansa ban
— pajken het Danniel, å Anna-Lena de va flecka — te Klefva
å sulle mota hem kora. Då feck di si e lita kär (hårdt k-ljud)
kumma rianes ut frå berget på e brokier häst, å han re
éxpre ner i måsen. Bana, kan veta, ble så föskrämda, så
di sprang hem utan kreatura. Men når gamle-Schoén kum
dit, så va kären bötte, å allri så di hömen sien. A gabben*
han granna på denne kären i alla sina da, um de kunne va
den gamle, söm di sae sulle sitta därinne på e galstol. Men
de va de la inte helle, för de va länge sien han tråt. Hur
de geck te, de talte gamle-Schoén um.
För flere hanra år sien så va där ett stort kri nåcn
stässen i Tösklan, å där va två svenska krissmän, söm
hullde ihop hele tien. Den ene va frå Nyddala å den angre
frå Fryle socken (Fryeled, väster om Nydala), så di va
känningar, kan tänka. Men den, söm va frå Nyddala, han
ble skåten i kriet å doe. Men inna han tråt, så sae han te
Fryleboen: »Ass de e så du kummer tebaks me lilhanken
te gamla Smålån», sae han, »så sa (skall) du
gåteKlefva-berget östanför Dalamåsen. Där e två dära. Du böster
på den föste du sir, å ho går öpp me samma. Då legger
där e storer han innanför dä’ra, söm ryter mot de; men
de sa du inte fråja ette: han rörer de inte. Du bara går
länger fram, så kummer du te e aen där. Den går du
gratis igömen, så står du i e sal si så pass grömmer, så
du inte kan varsna ännen på’n. Där setter i ett häne (höm)
en gammel kär på e galstol. Hur långer ti han setat i
stolen, de vet inga menska;* ** men han e dömder te’t, å dö
de kan han inte, fär (förrän) han får menskohänner lagda på
se. Den sa du slö te så han kaltar i kall å dör.» — —
Mer hinde han inte me å sea, så doe han.
A så tok kriet slut, å den krissmannen, söm va frå
Fryle socken kum ändtelien hem, för han, kan veta, va inte
blen skåten. Då kum han i håj hva Nyddalaboen hade
j Kursiveradt u betecknar landsmålsalfabetets u.
** S och k uttalas som två ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
