Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappast kunde väl H. Maj:t själf eller hans höga följe
ana, att den slingrande stig, deras hästar trampade, en gång
såsom landsväg skulle under århundraden gå fram öfver
samma höjder och dalar.
(Då i framtiden en tidsenligare väg kommer till stånd,
förverkligas kanske också den dröm om en prydlig
bautasten på Kungbergens topp, som en platstidning för några
år sedan talade om. I bautastenens slinga skulle, om jag
minnes rätt, följande inskription stå att läsa:
»Här har fordom under århundraden gått allmän väg.
Vilseförde vandrare!
Blotta ditt hufvud af vördnad för dem, som hyst
deltagande med kreaturens möda, hört fordonens suckan och
med öppen blick för nödvändigheten anlagt vägen så, att
den berör bygderna och kan befaras.
De verkliga, röst- och rättslöse dragarne af
mänskligt gods och mänskligt elände reste tacksamt stenen.»)
Någon byggnad hafva vi ej sett på sista halfva milen,
och ännu hafva vi att tillryggalägga en half mil, innan vi
nå odlade marker, vid Vestergårdarna.
Vid Knabbtorpet, en kvarts mil bortom Vestergårdarna,
lämnade vi stora landsvägen, som går till Svartå och
Elfs-backa, och togo af t. h. in öfver gärdena. Strax därpå
gick vår väg åter genom skog, backe upp och backe ner,
förbi torpen Viken och Hästhagen, ner öfver Säfsjöälfven,
där endast en smal landremsa skiljer sjöarna Säfsjön (t. h.)
och Bosjön (t. v.), uppför den branta och krokiga
Gäddviks-backen, från hvars krön man ser en stor del af Bosjön med
dess många vackra öar och näs, och så voro vi framme
vid målet för vår första dagsresa.
Vid magasinsgrinden hälsas vi af glada barnröster, och
vagnen fylles på ett ögonblick af rödkindade, solbrända
småttingar. Kusken rätar på sig, ger hästarna en klatsch
och i raskt traf köra vi fram till stora trappan, där jag för
det gästfria värdfolket presenterar mina vänner: »Fru van
O. — Herr van O., i dagligt tal kallade Hendrine och
Herman. >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
