Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Doppakaffe» intogs, kartor studerades, och sakkunnige
män tillkallades för att muntligen gifva oss de upplysningar,
vi förgäfves sökte på kartorna. Skogvaktaren Björn, den
väldige Nimrod, lofvade att dagen därpå själf föra oss den
Y, mil långa vägen genom skogen till Gräs, där vi skulle
finna landsväg fram till Munkfors.
»Nå, Björn, hur dags skola vi vara färdiga till affärd?»
frågade jag.
»Jag tänker kl. 4 är tids nog.»
»Kl. 4! ! ! — i morgon bittida? !»
Jag hade knappast en aning om att det fanns en sådan
tid på dygnet, men min väninna svarade med sitt mest
bedårande leende — hon kan verkligen vara bedårande —
»Vid den tid som föraren bestämmer äro vi färdiga.
Alltså kl. 4!»
Himmelska makter! Var det verkligen hennes ärliga
mening och allvarliga uppsåt, att vi skulle vara färdiga kl.
4, eller var det en list, som öfvergick mitt förstånd? Ännu
i denna stund vet jag det ej, men säkert är, att Björn »med
aktning och tillgifvenhet» såg på den modiga utländskan
och helt hastigt kom underfund med att kl. 8 kunde vara
tids nog.
Ännu återstod en stund af högsommardagen, och denna
stund använde vi till att bese slipverket och snickerifabriken
samt till en promenad långs kanalanläggningama, hvarifrån
man har en präktig utsikt öfver gården och sjön.
Då vi samlades till frukost dagen därpå, var Hendrine
försvunnen. Solen stod högt på himlen och speglade sig i
otaliga daggdroppar. Det var högsommarluft och
högsommarlust! Intet under, om hon varit angelägen att njuta däraf.
Men nej! Hon såg hvarken sol eller himmel, hon ägnade
ej en tanke åt naturens skönhet. Vi funno henne nämligen
fördjupad i bibliotekets skatter, hvilka hon lämnade endast
motvilligt och med ett: »Ack, att jag finge stanna här —
eller komma åter!»
Efter något mer än en timmes vandring på god
kärr-väg genom leende skogsmarker kommo vi helt oförmodadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
