Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kl. var redan sju, då vi på Munkfors’ hotell lossade
ränslarna från våra ovana axlar och kommo öfverens om att
mat och en stunds hvila måste vi ha, innan vi gingo att
njuta af brukets sevärdheter.
Himlens blå hade fått en olycksbådande anstrykning
af grått, och ett sakta duggregn kom oss att besinna, att
man icke skall »prisa dag, förrän sol är bärgad».
Lyckligtvis hade vi dock ej tid att länge hänge oss åt
reflexioner öfver detta sorgliga faktum. En af brukets
in-geniörer ställde sig välvilligt till vårt förfogande, och tack
vare honom jämte en allsmäktig »sedel ifrå förvaltern»
kunde vi få se hela bruket liksom i en bilderbok med
förklarande text. Vid skenet från hvitglödgadt järn, vid
hammares och valsars dån, vid åsynen af långa, glödande
stålormars ursinniga dans öfver parkettgolf af tackjärn
glömde vi snart regnet därute och omsorgerna för
morgondagen.
I timmar hade vi velat njuta af den lifliga taflan i
valsverket med dess underligt rödgula ljus öfver spöklika
gestalter, men vi måste också se Laxholmen med det
mycket omtalade, hemlighetsfulla planschettverket. Man ansåg
oss nämligen — skall jag säga lyckligtvis? — opraktiska
eller tekniskt obildade nog att få bese denna storartade
bo-lagshemlighet, och illa skulle jag löna visad gästfrihet, om
jag här eller annorstädes bevisade motsatsen.
Och så ut från detta buller och bång, ut till den
brusande forsen, där otaliga timmerstockar tumlade om, än
lustigt dansande utför strömfåran, än ursinnigt resande sig
upp ur skummet till en fåfäng kamp mot den öfverväldigande
vattenmassan. Trolskt, nästan skrämmande, verkade detta
skådespel i den rådande regntyngda dagern.
Morgonen därpå vaknade vi vid regnets våldsamma
anfall mot fönster och knutar. Dystra i hågen möttes vi
vid frukostbordet. Att gå var ej tänkbart. Att stanna
tilltalade oss ej häller. För att nå Fryksdalen denna dag hade
vi alltså intet annat val än att åka.
Hade vi på förhand vetat, hvilka svårigheter som vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
