Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade oss, hade vi troligen föredragit att »förlora en dag»
vid Munkfors.
Eftersom gästgifvargården ligger en half mil från
Munkfors’ bruk och icke är försedd med telefon, mötte redan
anskaffandet af häst en del svårigheter, hvilka än mer ökades
på grund därutaf att vi önskade komma rakaste vägen till
Fryksdalen, och detta är ingalunda Kongl. Maj:ts och
kronans väg. I stället för att åka fem mil via Olsäter till
Nolbergsviken hade vi nämligen bestämt oss för den tre mil
kortare vägen öfver Ransberg.
Väl försedda med kappor och filtar, som af värdinnan
på Munkfors’ hotell välvilligt ställdes till vår disposition,
begåfvo vi oss af på färja öfver Klarälfven, förbi
Munke-rud m. fl. gårdar, fram till Ransbergs herrgård, som såg
vänlig och hemtrefiig ut med sina verandor och lysande
blomsterrabatter. För oss står den dock såsom finis terræ
cognitæ. Här var vägen slut. Här bakom vidtog terra
incognita. Ingen ville våga sig på ett sådant äfventyr som
att köra härifrån till Nolbergsviken. Kusken hade icke
»fått order» att skjutsa längre än till Ransberg, och där på
platsen voro alla lika omedgörliga.
En ung man därstädes, riktigt retsamt väl skyddad af
storstöflar, regnkappa och kapuschong, syntes lika oberörd
af ovädret som af vår olyckliga belägenhet. Hans förslag
att vi skulle vända om med skjutsen, besvarades af oss med
ett leende, hvars betydelse: »Ni känner oss icke, unge man»,
vi skola hoppas att han förstod.
Ränslama påtogos och därutanpå regnkapporna, till
stort men för våra plastiska figurer, men arbetarne i
slipverket och torparne på Hållerhusheden hade, skola vi
hoppas, mera sinne för det komiska än för det estetiska. Vi
trafvade modigt framåt den dåliga körvägen, som bitvis
förvandlats till en brusande älf men bitvis löpte rak och jämn
genom vacker barrskog med den skönaste, mest konstrika
matta af mjuk, grönskande mossa.
Efter något mera än en timmes marsch nådde vi
Sandvikens gårdar vid stora landsvägen. Vi voro trötta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
