Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trakten hade blifvit vildare, och vi måste ägna hela
vår uppmärksamhet åt skidorna. Omedvetet kom jag ett
stycke framför Maud. Plötsligt hörde jag bakom mig ett
skrik, — ett fall, och då jag förskräckt vände mig om, var
Maud försvunnen. Slutligen tyckte jag mig se hennes
skinnmössa sticka upp ur snön, och när jag ilade dit, fann
jag henne verkligen djupt nedsjunken i en drifva. »Ack,
mitt ben», stönade hon. Med min hjälp lyckades hon komma
ett par steg framåt, så att hon kunde luta sig mot en
tallstam. Nu voro goda råd dyra. Att fortsätta färden på
skidor var omöjligt för Maud. Men hvad skulle vi taga
oss till för att ej behöfva stanna öfver natten i skogen?
Skulle jag skynda till Fjällstu efter hjälp? —
»Ropa», föreslog Maud, »någon är kanhända inom hörhåll.»
Jag var i själ och hjärta öfvertygad om att det vore
lönlöst, men jag skar i alla fall ett stycke björknäfver, som
jag formade till en lur, och utstötte långdraget och till
hälften sjungande: »Ho-ho, hjälp, hallå, ho-ho, hjälp!» Ropet
klingade tydligt och återkastades af ekot, tills det
småningom dog bort i fjärran. Jag lyssnade ifrigt. En annan lur
svarade helt nära. Jag kände genast igen Dajpas
konstfärdiga drillar, och snart såg jag honom själf skymta
mellan träden.
Då han hörde, att Maud fallit och skadat sitt ben,
nickade han förnumstigt och sade: »Hm, hm, tänkte just
de’ va’ bäst att hålla sig i närheten, när tockna där
stadsfröknar ska’ ut på skidor i skog och mark, för si dom ä då
bräckeliga som porschelin. Men hvar nånstans föll fröken
Maud?» Maud visade på en brant strax bredvid. Dajpa
ryckte till, såg sig förskräckt omkring, men återvann snart
sitt vanliga lugn. Den lille spenslige lappen lyfte
upp Maud och åkte utan synbar ansträngning med henne i
sina armar. Han gjorde ett tecken åt mig att följa, hvilket
dock ej var någon lätt sak, och jag kände mig innerligt
glad öfver att han snart stannade framför en liten lappkåta.
Skidorna spändes af, och Dajpa lade varsamt ned Maud
på granriset, som täckte marken inne i kåtan. Jag slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
