Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig ned vid eldstaden midt i kåtan och hjälpte Dajpa att
göra upp eld. Därpå tog Dajpa fram en dosa med en
salva, som lapparne bereda af björknäfver och grankåda,
och med denna ingned han Mauds skadade ben. Stackars
Maud, hon sökte förgäfves undertrycka några stönanden
under den hårdhändta behandlingen. »Strunt, intet ben
brutet», sade Dajpa belåtet, »inte farligt alls. Litet hvila
och ni kan hoppa som en hare.» Dajpa lade mera ved
på elden, sade, att han skulle stanna borta en stund, och
så försvann han.
Maud lutade hufvudet mot mitt knä och sof snart
djupt. En grankvist, som kommit för nära elden, kolade
långsamt bort och spred en behaglig doft. Röken lade en
dimma öfver föremålen, kåtans konturer blefvo allt
obestämdare, sprakandet från elden tycktes mig helt fjärran, och så
blef allt mörkt omkring mig.
Jag vaknade af buller utanför kåtan, och då jag
skyndade ut, såg jag Dajpa och Savko, en lapp, som brukade
komma till H—fors för att sälja fisk och fågel. »Nu, fröken,
skola vi få en präktig färd i pulka», sade Dajpa och visade
på två förspända renar, som af ifver ristade sina
horn-krönta hufvuden och sparkade, så att snön yrde. Jag blef
så förvånad, att jag blott kunde framstamma ett tack.
Dajpa bar ut Maud ur kåtan och satte henne i pulkan.
Sedan bestämde han, att Savko skulle köra för Maud efter
den lugnare renen.
Knappt sutto vi i pulkan, förrän det bar af i
svindlande fart. Släden svängde och stötte emot, och Dajpa
måste uppbjuda hela sin skicklighet för att styra den
bråkiga renen och hindra pulkan att välta. Först då vi kommo
på jämnare mark, kunde jag se mig omkring och tänka på
något annat än att hålla mig fast.
Månen vandrade på det mörkblå himlahvalfvet och göt
öfver nejden sitt bleka sken, som återkastades af de hvita
drifvorna. På himmeln blinkade tusentals klara stjärnor, och
det glänste som af silfver i trädkronorna. Plötsligt kom
jag på den tanken att fråga Dajpa, hvarför han sett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
