Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, utan ett nöje för den, som eljes året rundt fick sträfva
ensam. Vid en dylik täfling utmärkte sig en gång mest en,
som kallades Gussing. Kamraterna sökte afundsjukt
förminska hans ära genom att framhålla, att han hade en så
god lie. Förtretad häröfver utbrast Gussing med sin finska
brytning: i>alle roser ti ko li, ko li, men ingen sijer ko
gär; sia da, ko lih * Och därmed kastade han lien. Om
också icke just på ett i bokstaflig mening slående sätt
öfver-tygade dem likväl den stillaliggande lien, att förtjänsten
hufvudsakligen tillkom Gussing.
Störst var glädjen för de unga. Voro nöjena hemma
ytterst sällsynta, så tog man ock nu sin skada igen. Sedan de
med seg uthållighet fullföljt
den långa dagens mödosamma
värf, tyckte de sig ha rätt till
en stunds förströelse på
kvällkvisten. Och länge efter
kvälls-varden dröjde det ej, innan
de kommo samman för att roa
sig. Och där talades om
bergfolk, skogs- och sjörå och
alla dessa underbara väsen,
som troddes befolka deras mäktiga berg, djupa skogar och
ensliga tjärnar. Där gissades gåtor, berättades sagor och
lustiga historier, skreks och skrattades och sjöngs, att det
genljöd i den eljes så ödsliga nejden. Fanns nu någon, som
på en näfver, ett horn eller annat primitivt musikinstrument
kunde spela en läik (lek = dansmelodi) — och sådana voro ej
sällsynta i denna vallgångens och vallåtarnas gyllene tid —
då lät en svängom ej länge vänta på sig. Och medan
älfvorna sväfvade i luftiga slöjor öfver det daggstänkta
gräset vid andra kanten af myren, så trådde ungdomen
dansen på planen framför kojan, så att stickor och strån flögo
och det gick hårdt åt näfverskorna. Då var ett lif vid
myren, stundom hela natten, så att de gamla funno för godt
* Alla rosa de god lie, god lie, men ingen säger god karl; slå då,
goda lie!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
