- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
140

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att rymma huset och gå ett stycke inåt skogen för att på
bara marken få en stunds ostörd hvila. Men de unga ha kraft
i öfverflöd, och sommarnatten är ljus i härlig fjällbygd.
Och så fick det elegiska drag, som eljes utmärker det finska
lynnet, för en gångs skull vika, och man fortsatte att roa
sig, tills man vid soluppgången öfverraskades af det
skallande rop, hvarigenom en vaknad äldre kallade till allvarlig
id, då man gick direkt från den sena leken till det tidiga
arbetet. — Men äfven om man i rätt tid afbrutit nöjet för
att få hvila, hände det ganska ofta, att man sökte spela
hvarandra något spratt, såsom då hjärplidsgossarne en gång
vid Pilliso borttogo den öfre nyingsstocken för
medskogs-kamraterna, hvilka redan somnat och ingenting märkte,
förrän de väcktes af bullret, då stocken ett godt stycke
därifrån kastades i marken.

* *

*



Vi ha sett, huru finnen tillbragte sin dag under
myr-slåttern. Sedan denna var slut, tog han till med jonslåttern
hemma, då han skördade gräset på åkerkanter och
dikesrenar, vid väggar, hustomter och gärdesgårdar. Äfven
detta var vildhö eller vildgräs, såsom Vicia, Poa m. fl. slag.
Som detta växte frodigare än myrgräset, kallades platserna
för detsamma fetvall. Det fetaste af detta foder benämndes
blöthö, emedan det användes till sörpings. Man kokte
nämligen låg (lag) därpå i ladugårdsspisen och gaf kreaturen
både lagen och höet. Det till utfodring lämpligaste höet
kallades ploghö, hvilket hade sin gifna plats på bottnen i
sädesladan. Öfver detta lades sädesskörden, så att det skulle
bli förvaradt till ploganden nästa vår. Däraf namnet.

Den lie, som användes vid jonslåttern, var kortare än
myrjan. Man behöfde ofta byta om ja, emedan den hastigt
slöades, synnerligast af den sträfva finnskäggen.

Äfven nu voro kvinnorna med för att liksom på myren
raka ihop höet i bräjor, hvilka vändes med rifvorna en gång
på dagen. Emot kvällen lades höet i högar, kallade sätor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free