- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
146

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den bikupformiga bruna löfkufvan, som kan vara ända till
tre meter hög. Men då vinden tjuter i höstnatten och
kommer det torra löfvet i kufvan att prassla och den därur
uppskjutande toppen att hvinande svaja, då känner den
ensamme vandraren det hemskt att gå förbi, då går han ej
närmare, än att han på sin höjd skymtar kufvans mörka
konturer, ty där härskar nu död i stället för det grönskande
lif, som löfknifven ändat.

På vissa trakter af finnskogarna plägade man bygga

s. k. löjlador här och där vid löftagen i skogen, i hvilka

löfvet inbärgades. Dessa
lador voro städse mer eller mindre
provisoriskt byggda, alltid
gistna, för att drag skulle
uppstå tvärsigenom och hindra
löfvet att bränna ihop och
mögla.

Asplöfvet ansågs bäst, och
i dåliga foderår användes det
med fördel åt hästarna. Men
för fåren sades det ej vara
blott hindra ullens växt utan
äfven förorsaka, att den föll af — antagligen en dikt af
männen för att få ha löfvet i fred för hästarnas räkning.
På björklöf fanns bästa tillgången. Då man med löfknif
hackade asp-, al- eller björklöf, sades man kacka löf; men
då man tog löf af sil ju (sälg), sades man repa löf, emedan
man drog af löfvet genom att föra handen utefter kvisten
åt toppen till. Att repa löf var sålunda terminus technicus
för att taga sälglöf. I ett siljutjär repar man löf. Sälglöf
kackades endast i det fall, att man ej räckte att repa det,

t. ex. af en siljukal, större sälg, som icke är buskformig,
utan har blott en stam. I de sydliga finnskogarna ansåg
man sig dock icke ha råd att fälla en sälg. Räckte man
ej att repa från marken, klef man upp och fattade posto
på en stark gren, från hvilken man böjde till sig och repade
af allt, som var inom räckhåll. Därefter ställde man sig

Löfkufva från Södra Finnskoga.

bra, emedan det skulle ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free