Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De trakter af finnmarkerna som lågo nära intill
svenskbygden torde i allmänhet redan på 1700-talet hafva blifvit
försvenskade, under det att i mera aflägsna bygder, såsom
Orsa finnmark och finnskogarna i Värmland, språk och
seder hafva bibehållit sig inemot våra tider. I Helsingland
hafva i det närmaste alla spår af finnarne försvunnit, om
man undantar en del ortnamn och på ett och annat ställe
några gamla byggnader.
I Arbrå socken finnas gamla finnbygder på båda sidor
om Ljusnans dalgång. I öster ligger sålunda Hällsen,
beryktad för den på röding rika sjön därinvid. Men den
egentliga finnbygden är i väster, och det var därför jag och
min kamrat styrde våra steg åt det hållet, oaktadt från
sakkunnigt håll sades oss, att det icke fanns något annat att
se än »ohuggen ved». Äfven sådant kan ju ha sitt intresse
i skogssköflingens tidehvarf. Vägen hade dessutom den
förtjänsten, att den ej stod utprickad på någon karta eller
ens i Turistföreningens resehandbok. Och jag hade ej häller
hört talas om någon turistfärd åt det hållet.
Det sista var nu ej alldeles riktigt. Jag kände
verkligen en turistfärd genom dessa trakter, men den företogs
för mer än 200 år sedan. Ar 1685 reste nämligen den
ryktbare Urban Hjärne, Karl XI:s lifmedikus och skaparen
af Sveriges första hälsobrunn, Medevi, genom Helsingland.
Han var på väg till de jämtländska fjällen, för att, som
han säger, »bese de höga fjällar mellan Sverige och Norge
och få någon försmak af den lappländiske landsmånen».
Hjärne var, som kändt, mycket intresserad af alla
malmfyndigheter, och då han i Helsingland fick höra talas om en
koppargrufva, som fanns i Alfta, reste han genast dit. Då
han sedan skulle fortsätta norrut, återvände han ej till
Bollnäs, utan for i stället med sitt ressällskap midt genom
skogarna till Järfsö, hvarvid han fick låna häst och sadel af
kyrkoherden i Alfta. Vägen genom ödemarkerna var
synnerligen svår och besvärlig, och hästarna, som ej voro vana
vid obanade vägar, stupade upprepade gånger omkull och
kastade ryttarne öfverända, »så att jag genom Guds under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
