Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och groft näbb och fula fötter — min förklarade fiende
nötskrikan!
Men solen, som skiner öfver rättfärdiga och
orättfärdiga, strålar öfver hela taflan, och dimman glesnar bort —
hon har här föga att dölja.
Nu bär det sakta nedåt igen, och jag susar fram
mellan de tysta granarna, som sluta sina led kring vägen.
Snart ljusnar det till vänster, och en härlig oas möter mina
blickar: ett lockande litet rödt hem bland björkar,
däromkring hagar och sluttningar, som människan målat gröna
med hafre, längst i fonden en liten blåögd sjö... . Det var
som en drömbild, skogen famnar mig åter, men den är nu
mera gles och har ljusningar på höger sida. Så kommer
en ny tablå, ett gammaldags, okonstladt, hvitt tvåvåningshus
på en brant höjd med en liten åker på sluttningen framför
och en röd ladugårdsgafvel bredvid, alltsammans bäddadt
så mjukt i löfvens yppiga grönska — så skola vi människor
bo, som naturens egna barn i modersfamn, icke som dockor
i artificiella skåp!
Efter att hafva bjudit denna praktfulla syn blir skogen
högre och gröfre än någonsin vid vägen. Dock blott för
ett par ögonblick, därpå öppnar den sig, och jag befinner
mig på en småkuperad mager slättbygd, kanske till dels
nyligen eröfrad från vildmarken, bland en samling hus
tillhörande Götåkra by.
Här vid vägskälet är min andra hufvudstation på färden.
Jag rådfrågar klocka och cyklometer — 7,3 km. på 50
minuter, fortfarande uselt resultat från sportsynpunkt — det är
backens och fåglarnas fel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
