Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jagas snart på flykten af ett par lomhörda skrikor, som kalla
på hvarandra från vägens bägge sidor — på dem biter
ingenting!
Så kommer en björkhage på ena sidan; längre fram grof
tallskog med ormbunkar, lingon, blåbär och små enar vid
fotterna. Plötsligt slutar skogen, horisonten blir fri med
åker i stora vidder, och långt fram till vänster lyfter
Länghems kyrka sitt hvita kvadrattorn upp ur kyrkolunden,
liksom serverad på ett fat grönt. En vid slätt möter ögat,
och där jag rullar fram mot kyrkan mellan breda
stengärdes-gårdar, kunde jag tro mig vara i Skåne, om icke ett vildt
skogspanorama på vänster hand och snart äfven på höger
vittnade om nordligare luftstreck.
Framme vid kyrkan, 6 km. från Lugnet, stannar jag ett
ögonblick, och så bär det åter af. Vägen är åter härlig,
hjulen rulla af sig själfva. Snart slutar bygden att le, där
kommer först den nordfranska landskapstypen, så
ljungbackar med ungbjörk, så enbuskar och tallhagar, men bortom
Bragnums by går vägen ut på en väldig torrlagd myr med
gles odling och magra ängar, där boskapen söker sin näring.
Vägen löper ganska rakt, och ännu där som vägen till
Sex-drega skär min kosa kan jag, när jag vänder mig om, se
Länghems kyrka, 71 j2 km. aflägsen.
Omsider tätna träden till det vanliga skogssceneriet.
Efter en stund bjudes omväxling af en bäck, som, sedan den
skurit landsvägen, bildar med sina ormlinier en grönskande
dal vid dess sida. Här har också kulturen passat på midt
i skogen och lagt ett litet sågverk vid bäckens forsar; därpå
sluter sig skogen igen, och bygdens enformighet råder rundt
omkring.
Af nåd, du skrika i målbrottet, skona mina öron och
min sinnesfrid!
Den naturliga taflan får intet lif, förrän en liten blå sjö
visar sig framför mig vid ett vägskäl och på dess höga strand
en större gård. För första gången står jag villrådig med
generalstabens karta i hand — denna ensamma sjö och detta
vägskäl kan jag ej identifiera, och afstånden stämma ej med
Svenska Turistföreningens Årsskrift iqoi. . jg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
