Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slätten med förkrympta träd, sanka myrar och torra
sten-ören, öfver hvilka vinden stryker med hänsynslös
närgångenhet. Detta är det pris de betala för sin höga luft och för
sin härliga fjärrsyn öfver blånande bergskedjor och stolta
snöklädda fjälltoppar.
Bydalen bär, såsom redan namnet angifver, en annan
prägel. Läget är visserligen högt, ett fullständigt fjälläge —
endast obetydligt lägre än exempelvis Storlien. Men dock
är det en verklig dal och därtill en fager och leende dal.
Den är fri och öppen tack vare dess vackra sjö, bortom
hvars blå vatten man blickar in i den lockande
Högläkar-dalen. Nedanför hotellet flyter, brusande, Dammån kantad
med björkar och granskog. Man skulle mycket väl kunna
tro sig i en skogsdal i mellersta Sverige, om icke den
underbara bergsluften och åsynen af Drommen, som reser sin
jättemur på ett afstånd af endast några stenkast, påminde
därom, att man dock är midt i hjärtat af fjällbygden.
Har du lagt märke till, huru snart efter första
bekantskapen fjället får sin egen bestämda personlighet? E tt fjäll
är hårdt, hotfullt, rent af elakt. Ett annat liknar en godmodig
jätte, som trots sin väldiga kraft icke inger någon fruktan.
Till dessa senare hör Bydalens skyddspatron, Drommen.
Han håller nog på sin värdighet, det ser man: granskogen
når icke långt öfver hans fötter; björken lyckas icke att
klättra synnerligt högt uppför de branta stupen. Och långt
innan vandraren hunnit »pallarna», de jättetrappsteg, hvilka
isen årtusenden sedan skurit längs fjällväggen, har han fått
ge sin tribut af ärliga och rikliga svettdroppar. Men det är
ingenting ondskefullt med Drommen. Man fruktar icke att
han skall sända de grå bergrasen ned och fylla Dammån
eller slunga klippblock att krossa hotellet, liksom gamla tiders
jättar krossade klockstaplarna. Ja, när solen lyser på honom
en klar aftonstund, då strålar hans gråa hjässa som bure den
gyllene krona; då förvandlar »alpglöden* hans torftiga dräkt
med de hvita snöfläckarna till guld och purpur. Då står
han med sina annars något tunga former blid och liksom
förklarad, en lockande, underbar drömsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
