Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ännu ett sådant ståtligt, öfverhängande berg, och
Bydalen vore förstörd. Den skulle bli mörk och trång, icke
längre luftig och ljus.
Lyckligtvis har fjället på motsatta sidan om dalen ett helt
annat skaplynne. Väster- eller Sällsjöfjället — 1,160 meter
öfver hafvet — är visserligen ett tjugutal meter högre än
Drommen (1,142 m.). Men det höjer sig i sakta stigning, så
att man från hotellet endast varsnar en grönklädd skogssluttning,
uti hvilken en sorlande bäck dansar ned till gårdsplanen,
sedan den i förbifarten lämnat efter sig ett källsprång af
svalka i duschhuset där uppe i backen.
Ja, det finns verkligen skog här i dalen. Det är märkligt
nog att den fått stå ohuggen i dessa onda tider, då man
på sina ställen under namn af ökenspiror till och med
utskeppar smäckra ungträd med toppgrenama kvarsittande,
för att de skola göra tjänst som vägmärken för karavanernas
kameler genom öknarnas sandfält.
Kanske hade Bydalen också stått kalhuggen och
renrakad, om icke innehafvarne af afverkningsrätten, ett af
de stora sågverksbolagen vid kusten, haft försyn för de
skaror, som färdas fram den vackra turistleden. »Om vi
hugga skogen», sade skogsherrarne, »kommer det att väcka
en storm af ovilja, och alla, som färdas här fram, komma
att ropa ve och förbannelse öfver de skogssköflande bolagen.
Låta vi åter vårt kontrakt förfalla och skogsägarna,
bönderna i bygden, hugga, så få vi ändå skulden.» För att
komma ur detta dilemma efterskänkte bolaget några år af
kontraktens giltighetstid med villkor, att bönderna icke själfva
eller genom andra finge afverka sin skog under tio års tid.
Dessa upplysningar fick jag af vår värd Per Bertilsson,
då vi tillsammans en af de första dagarna i juli på den af
honom anlagda, efter fjällbegrepp mycket bekväma vägen
sträfvade upp mot första afsatsen på Västerfjället. Solen
sken varm och fyllde skogen med den härligaste
välluktsblandning naturen mäktat åstadkomma, doft af gran och
linnea i lika delar. Vid sidan om vägen i en vacker
dalkjusa flyter en af fjällens kristallklara bäckar mellan stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
