Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordentlig hydda. Den blef strax pinfull. Det var 1890.
Se’n så börja’ ja’ fundera på vägen. Bönderna häromkring
tyckte inte det var möjligt. Men ja’ höll i. Får ja’ ingen
hjälp, får ja’ väl göra’t ensam, tänkte ja’. Ja’ gick upp
vägen en fem, sex gånger, och sen fick ja’ en bonde, som
hade afvägningsinstrument — han var liksom lite
kvacksalfvareingeniör — te staka den och dela in den i skiften.
Och så höll vi riktig entreprenadauktion; han var också en
smula lagkarl, så han förde protokollet. Och så fick ja’ arbetet utlejdt för billigt pris. Vägen blef dyr ändå, det är säkert: en 20,000 kr. Men lagd vardt den... Nej, nu är det tid på att vi ger oss i väg.»
På hemvägen, som vi togo öfver de väster om
Sällsjöfjället belägna Kåltjämama, envisades jag att höra
fortsättningen af historien om anläggningarna i Bydalen. Och en
intressant historia var det, utförd med episk bredd,
åskådlighet och, att jag så må säga, opersonlighet. Saken, det
stora målet, Bydalens utveckling, tanken som väckt hans
entusiasm var allt — berättarens egen person ställdes i
skuggan. Men just därför stod han för mig i så mycket
klarare ljus.
»Alltihop var tungsamt nog», sade han till slut, »för
mig, som var rätt och slätt en bonde och knappast spisat
själf en enda gång på hotell.»
Det låg mycket i dessa enkla ord, näf de ställdes i
sammanhang med skildringen i sin helhet, De erinrade om
svårigheter utan tal att öfvervinna — exempelvis måste såg
och hyfleri anläggas på platsen — om fördomar att bryta,
om uppoffringar att göra. Och jag greps af vördnadsfull
högaktning för den fosterländska framsynthet, den tro på sin
sak, den viljekraft, den sega uthållighet som drifvit en
ensam man att på sina skuldror taga en börda, som efter dessa
bygders förhållanden skulle varit dryg, buren samfälldt af flera.
»Rätt och slätt en bonde» — ja, men en jämtlandsbonde.
Jämtland betyder ju de idoges, de företagsammes land. *
* Jfr det tyska emzig, förr emaz, flitig. Adolf Noreen, Nordisk tidskrift 1900, h. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
