- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
30

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lappens öga, likt den röde mannens, är skarpt. I en
svindlande ringdans af tusende renar, hvilken gör en vanlig
åskådare yr i hufvudet, skiljer han ut sina egna djur blott
med ledning af deras allmänna habitus och det lilla
renmärket i örat. Hur det är honom möjligt kan jag ej fatta.
Men han gör det i alla fall. En lasso, slungad med
konst-förfaren hand af en Paul Fredrik Nilsson, en Lars
Danielsson, en Bengt 0\€f Olofsson och hvad de allt heta dessa
unga stormän 1 Ovikens renskog, vet sitt mål. Den smidiga
hoprullade tömmen susar genom luften, ringlar upp sig af
farten och snor med underbar träffsäkerhet sin snara kring
hornen på det djur som skall infångas. Med en ängslig blick
kastar kon hufvudet tillbaka, gör ett språng åt sidan, snafvar,
reser sig till ett nytt skutt, stretar med hofvama i marken,
men halas med den starka tömmen allt närmare, tills lappen
med ett raskt tag gqper om hennes horn fast, men ändå
försiktigt för att icke bryta af detta väl behöfliga handtag.
En kraftig^äma med den korta gula kjolen fladdrande om
de med skinnbyxor beklädda benen springer fram med sin
stora träskopa och hembär efter några ögonblick i tribut
en liten skvätt fet, gräddliknande mjölk.

Eller är det en kalf, som, så att säga, skall inskrifvas
som värnpliktig. Han rycker till när lasson hviner genom
luften och tror sig redan utom fara, då han af ett skarpt
ryck i bakbenet erfar att han är fångad i snaran. Alla
hans krumsprång tjäna till intet. Snart stjälpes han omkull
på marken, lappen sätter sig grensle öfver honom och det
skarpa knifbladet skär in i hans öra ett hak, renmärket, som
stämplar honom såsom en samhälls- och matnyttig medlem
af sin ägares hjordar.

Eller är det en renoxe som fångas för att föras till
slaktbänken, det vill här säga för att läggas blödande på
gräset genom ett enda stick af knifven i lifsknuten nedanför
nacken. De stora bruna ögonen blicka i ångest och vända
sig slocknande åt alla sidor, som om de ännu en sista gång
i dödsminuten ville fånga en hågkomst af fjällens ändlösa
vidder.. .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free