Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att springa efter renarna i renskogen, att svinga
kastrepet och att jaga renfienden, vargen, är lappmanna dygd och
ära. Tidigt öfvas de unge i dessa idrotter; och här inne i
gärdet se vi hurtiga gossar, Lill-Lara, Eljas och andra, i
färd med att vinna sina sporrar, därvid eggade af de äldres
uppmuntrande tillrop. Och utanför i skogssnåret såg jag en
stund senare en liten gynnare uppträda som läromästare åt
min tioåriga pys och undervisa honom i konsten att kasta
lasso efter — småbjörkar...
Det brokiga vimlet på rengärdet upphör liksom genom
ett trollslag. Hornskogen har glesnat allt hastigare, snart ila
de sista renarna, jublande öfver sin frihet, tillbaka till sina
fjäll. Hundar och folk ha redan dragit sig ned för
sluttningen till kåtorna, endast ett par kraftiga lappar, båda med
en nyslaktad ren slängd öfver ryggen, gå med böjda knän
ut ur hägnaden. Tystnaden är så djup att man tycker sig
höra den, endast då och då brytes den af en svalas kvitter.
»Är det inte tungt att bära sådana bördor?» frågade jag,
då vi kommit fram till den kåta, som gästfritt upplåtits
åt oss.
»Jo», lydde svaret ej utan ett visst vemod, »nogärdet
så. Men det är aldrig annat för lappom: börda och alltid
börda. Vi bär ju åt andra ock, en får aldrig gå utan.»
* *
Vår kåta var liksom de öfriga belägen i björkskogen ej
långt från en rinnande bäck. I träden rundt omkring lyste
sällsamma röda frukter: det var rått renkött upphängdt till
torkning. Det blir läckert nog, försäkrar mig Tirén och
tillägger som äkta målare: »Det lyser likt rödt glas, när man
håller de tunna skifvoma mot solen.»
Kåtan, som vanligt täckt med torf, var i sitt slag ett
riktigt litet palats. Den var uppförd af ganska bastant virke
med en stomme af björkstammar, hopkrokade eller fastlästa
vid h var andra genom hak och tvärbjälkar utan en enda spik.
Den var alldeles ny, mycket högre och rymligare än någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
