Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men i Ångermanland finns också en helt annan och
särskildt bland kvinnorna mycket utpräglad typ. Den är
späd-lemmad, mörk, med brunt i ögonen och ofta med de finaste
ansiktsdrag och gör intryck af att ej vara skapad för det
hårda arbetet. Så såg gästgifvarmor ut, som ideligen hade
brådtom, så gärna pratade och som beklagade sig så mycket
öfver en bondkärings alla mödor. Hade hon ett ofömöjsamt
sinne eller voro de för tunga alla dessa sysslor för hennes
späda kropp? Så såg hon äfven ut den lilla själfulla
torpar-hustrun, som var klen efter en sjukdom och dessutom hade
fattigdom att bära. Resigneradt och stilla talade hon om
att det var ondt om ved hemma hos henne som bodde i
skogstrakt. Bonden hade nämligen sålt afverkningsrätten
till sin skog så grundligt, att det icke räckte till
husbehofs-skog åt honom själf och än mindre åt hans torpare. Var
det icke hennes alltid goda granne, naturen, som bevarat
hennes själ så fin och liflig trots alla bekymmer? En
utsläpad arbetarhustru i staden ser icke så ut.
I Näsåker vid den stuga, där Molin bott,* koncentreras
tankarna på honom, som bodde där uppe på nipan med
utsikt öfver sin älskade ådal alldeles ensam i fyra år,
målade, diktade och svalt. »Kärnfolk» utspelades just i dessa
nejder. Det var här efter kämpatag med forsen två unga
människor »blefvo gifna åt lyckan*, och här någonstädes
uppåt skogarna tänktes nog »historien om Gunnel»
förlagd. Molins mor var äfven från dessa trakter, hon som
dog, då han ännu var ett barn, och hos hvilken det funnits
mycket af Gunnel. Det skulle vara intressant göra
efterforskningar om denna mor, hvilken varit mycket vacker och
troligen inåtvänd och tillbakadragen, ty folk berättade om
henne i Näsåker, att hon ansett sig själf litet förmer än
andra. Förde man talet på Molin själf, fick man icke heller
några upplysningar — en axelryckning och något om den
token, en antydan om att de visste att han skrifvit, fast de
ej läst det, det var allt. Detta nu sagdt om bondfolket,
* Se försättsplanschen N:o 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
