Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De ståndspersoner som finnas, för dem var han naturligtvis
författaren. Att bönderna ej kunde uppfatta den fattige
svärmaren, det må man emellertid förlåta dem, ehuru det
först smakade desillusion, då man betänker att äfven i
civilisationens brännpunkter undantagsmänniskor kunna få lida
brist på förståelse.
Skall månne i en framtid »Ådalens poesi» komma att
läsas i Ådalen? Skola de där någonsin förstå, att endast
detta lilla brottstycke af en diktarsjäl har beredt Ådalen
ovansklig ära och att med förlusten af denna gjorde de och
deras grannar, lapparna, en oersättlig förlust? Ja, när de en
gång komma att läsa boken, där det omtalas. Det var
storverk Molin drömde om att utföra med sin penna. Vi
veta så litet om Ångermanland, och Molin han hade velat
dikta om »forna dagars Ångermanland* såsom »ett
historie-land—sagoland—berättelseland», ty »i dragspelets tid dö
gamla melodejor». Han hade velat skrifva ett »härskri»,
för de spörsmål som äro Norrlands mest brännande: ett
härskri för lapparna som äro förtryckta, och för Norrlands
själfägande allmoge, som är hotad med undergång och
som är, enligt Molin, »det egendomliga sagofolket — med
dragspel i händerna och växelblanketter i bakfickan». —
Dessa äro nu tre frågor för dagen, som förlorat en dikt artolk.
På andra dagen före kvällningen begåfvo vi oss på
hemväg. Det ligger en gård i Rå by i Resele, om hvilken man
drömmer, då man en gång uppmärksammat den. Dit kommo
vi lagom för att där få hvila ett par timmar under själfva
midnatt. Det är en bolagsgård, men som arrendatorsfolket
är duktigt och arrendevillkoren goda, se de ut att ha det
bra där. Det lyser af förnöjsamhet både från man och
hustru och den stora klarögda barnskaran. Och gårdens
belägenhet tar ens hjärta med storm. Med sin hemtrefnad
inramar den själfva landsvägen, å hvars ena sida ligga
ladugård och stall och å den andra de båda boningshusen, som
ännu så länge sakna glasverandor. En hög komhässja är
uppsatt rätt öfver vägen, så att man åker in på gården som
genom en äreport. Två vackra häbberen i den gamla goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
