Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingenting är som slätten» — säger han* —. »Jag
älskar att se så långt ögat orkar och lockas att se än
ett stycke längre. Därför älskar jag Västergötlands vida
vyer. Mellan bergen, som kransa horisonten, ser man att
världen är stor. Går jag upp på berget där hemma, så
ser jag ett femtal mil till Kinnekulle, Billingen och
Mösse-berg, och emellan dem ser jag, att det ännu icke är slut
på världen. Går jag ett stycke längre upp i skogen till
ett ännu högre berg, så ser jag vidt åt andra sidan: där
äro Halle- och Hunneberg hvilopunkter för ögat på dess
väg till det oändliga.–Ingenting är som slätten, min
hembygdsslätt, utom hafvet — det oändliga, vida hafvet,
som lockar ögat förbi skären ut, där ingen gräns är. Och
dock, fast hafvet är så lefvande skönt, vare sig det ligger
stilla i solsken eller brusar för stormen — dess lif är den
döda naturens lif. Men där ute på min hembygds slätt
med boning invid boning så långt ögat ser —: där är ett
haf af människolif icke uppstapladt genom våldsam
kulturkraft såsom lifvet är i storstadsformer, utan ett lif, som får
rum att breda ut sig, så att solskenet når fram. Där på
min hembygds slätt, där gårdarna synas ligga så tätt öfver
nejden, där är dock rum för nästan hvarje människa att på
hemmets egna tegar se gräset spira fram och rågen mogna,
rum för hvarje barn att leka sina lekar under eget träd vid
fars och moders stuga!»
Mot dylika ord burna af dylika känslor finnes ingen
appell. Äfven-den mest förhärdade bergsbo måste
förstående böja sitt hufvud inför den, som i så sympatiska
ordalag lär oss att sätta fosterbygden högt just därför att den
är sådan som den är — den må nu vara bergig eller slät,
fruktbar eller ofruktbar, leende eller karg och ödslig.
Det var en vacker sommardag år 1900, som ridten till
Leckö företogs. Efter en lätt lunch steg jag till häst, och
* Docentén J. A. Eklund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
