- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
200

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

precis klockan 2 e. m. mötte jag på den utsätta
rendez-vous-platsen min vän »Z», i hvars sällskap färden skulle
företagas.

Jag red den äldre af mina tjänstehästar, *Hassan>,
en stark och groflemmad valack — »Z» sin ofvan omtalade
fullblodshäst *Athos», på hvilken han ett par år tidigare
gjort en äfven i pressen uppmärksammad distansridt Vänern
och Glafsfjorden rundt. Tjugu minuters skridt förde oss
en duktig bit utanför »Händenetullen». Vi öfverskredo
ett efter annat järnvägsspåren till Kinnekulle och Lidköping
och satte en stund därefter hästarna i traf. Denna traf
förde oss öfver den staden omgifvande öppna terrängen
förbi Händenetorp in i skogen, där vi — första halfmilen
var nu tillryggalagd — ånyo sakta af till skridt.

Ingenting i världen går upp emot ridt. Redan efter
första trafven känner man sig tio år yngre än förut. Blodet
sjuder i ådrorna, hjärtat och lungorna arbeta fortare, och
en känsla af välbefinnande strömmar genom alla lemmar.
På cycle kommer man visserligen fortare fram än till häst,
och i kvarteren förorsakar cyclen mindre besvär. Den ger
dock i ingen mån samma nöje och på långt när icke samma
angenäma motion som ridten. I hästen har man
dessutom ett angenämt sällskap, till hvilket man kan tala
alldeles som till en människa och af hvilket man kan göra
sig förstådd.

Huru många gånger har jag icke exempelvis hejdat
min häst i fullaste traf samt förmått honom att föra. nosen
intill bogen endast genom att fråga honom om han vill ha’
en »s-o-c-k-e-r-b-i-t»; andra liknande fall att förtiga.

I omväxlande skridt och traf fortsätta vi vägen framåt.
En efter annan passera vi flera gårdar och stugor, alla
utmärkt trefligt inbäddade i välskötta trädgårdar.

Långa sträckor löper dock vägen allt fortfarande genom
skog, som skänker oss svalka och sänder oss sina härliga
dofter till mötes.

Under senare delen af ridten hafva vi i norr gång på
gång sett Kinnekulles karaktäristiska silhuett afteckna sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free