Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEDJEBRUKET PÅ FINNSKOGEN.
ning hj*älpte man sig å den oröjda sveden, där de yppersta
järnredskap tjänat till intet.
Den råg, som såddes å sved, kallades i Älfdalen fallråg
eller fin v råg; i Fryksdalen benämndes den äfven brännråg
eller skogsråg. Emedan denna bolade sig mycket, så att
det af hvaije korn blef ett bol, ett helt knippe af strån,
borde den sås mycket tunt enligt regeln: sju korn på
kalf-skinnet. — Då fåror ej voro behöfliga på bergsluttningarna,
hade man ej sådana till ledning vid sådden. För att
undvika dubbelsådd utsattes därför sotstörar, som sedermera
fingo stå kvar.
Ibland nedkrattades sålunda ej den sådda rågen.
Ned-harfning var också onödig, om det strax efter sådden kom
en regnskur, som nedpiskade komen i den lösa askan. Ofta
skedde rågens nedkrattning med gräf eller ännu vanligare
med en harais, en unggran af störlängd med borthuggna
rotkvistar, men hvars toppkvistar sutto kvar till 2
decimeters längd. Att kratta med sådan kallades att skura
med harais. Med denna buskharf gick arbetet fortare än
med gräf. Man kunde ock upprycka med roten en liten
gran, hvars rotgrenar stympades till fotslängd. Denna
antingen drog man efter sig öfver sveden, eller ock skurade
man med den. Alla korn, som syntes på stubbar eller
stenar, nedsopades omsorgsfullt i askan. — En ännu
lättvindigare och ofta använd harfningsmetod var att fösa
fårskockar öfver rågen för att nedtrampa den. Skrämda af den
flygande asksky de därvid upphvirflade, anställde fåren vilda
jakter öfver sveden. Detta torde hafva varit den enda
uppgift fåren haft såsom springare. Och huru många af dem,
som förut haft oskuldens färg — efter denna funktion voro
de svarta får allihop.
På den bästa delen af sveden, d. v. s. där mesta askan
fanns, såddes rofvor — ett uråldrigt bruk från Finnland.*
Dessa blefvo bäst om de såddes på rof dagen, såsom den
* Roffrö erhölls antingen af egen skörd eller köptes från städerna. En
finngubbe i Gräsmark hade på Arvika marknad af misstag köpt vallmofrö,
som ej heller på Finnskogen höll sig för godt att i sinom tid visa sin art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
