Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni kallades, emedan den på almanacksdosan var utmärkt
med en rofva. Fröet nedkrattades strax efter bränningen
med gräf. Rofvor användes ej blott för kreaturen utan
äfven för människor. Stekta med skalet på i rökstuguugnen,
voro de mycket smakliga och omtyckta, hvadan det finnes
någon grund för den soldathumor, som på melodien »finska
rytteriets marsch» sjunger:
I Finnland där åto vi rofvor och gröt
och dracko vårt porsöl därpå o. s. v.
Vare sig utsädet var mycket eller litet — glad var
finnen, då det kommit lyckligt i jorden, och för att skydda
den väntade skörden uppförde han omkring sotfallet en
aedah eller bargård (risgård). Ett enkelt sätt att inhägna
var att göra en förhuggning rundt omkring. I Fryksdalen
och Jösse härad gjordes stängslet af sotrajor och kallades
brännskyggård, hvars uppförande vanligen blott var e aftasför
(ett aftongöra). — För att hålla kråkor och skogsdufvor
på afstånd uppsattes fågelskrämmor. Särskildt dufvorna
kunde totalt uppäta utsädet. En enda dufva ansågs kunna
äta ett stop. Ett närliggande fall hade barnen till
uppgift att vakta för fåglar.*
Och därmed får sveden ligga för vind och sol. Som
ett godt tecken anses, om det snart efter såningen kommer
regn, som hindrar askan att fara för alla himmelens
vindar. Och sedan odlarn troget utfört sitt värf, kan han
med tillförsikt instämma med bonden Pavo:
Men af Herren vill jag vänta växten.
Då han en vacker dag beser sitt rofland, finner han detta rosenrödt, hvaröfver
han själf lär blifvit rosenrasande, enär han ej ansåg sig hafva skäl att rosa
marknaden.
* Harar sades under höstarna göra stor skada på rågen, och i dess
närhet sökte jägaren dem. På sommara gjorde haren ordentliga vägar i rågen,
och i dessa sattes för dem giller och snaror äfvensom i den gärdesgård, där
dessa vägar utmynnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
