Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des ej få reda på dem, fastän vi gjorde förnyade
förfrågningar.
Tvärsöfver viken låg Norrtälje och tog sig riktigt bra
ut i morgonbelysningen, men den grusiga vägen — vi hade
en half mil till staden — föreföll oss allt annat än lockande.
Efter en stunds parlamenterande lyckades vi förhyra en
gumma, som i sin lilla båt satte oss och våra cyclar öfver
vattnet till motsatta sidan. Vi hade nu endast att gå
uppför en backe, så kommo vi in i den vackra, skuggiga s. k.
Granparken.
»Vet ni», föreslog en af oss, »nu beställa vi frukost på
första, bästa mathål.»
Det syntes oss alla vara en luminös idé, och snart sutto
vi i en skuggig granberså med ett dukadt bord framför oss.
Jag kan ej säga, hvad den frukosten smakade! Trots det
att både servering och kost lämnade åtskilligt öfrigt att
önska. Vi sutto en timme, tror jag, vid frukostbordet och
kände oss ganska pånyttfödda, när vi åter fortsatte färden
ned till staden, men att åka de 5 milen i solgasset och
dammet, det syntes oss dock omöjligt. Vi längtade efter
att få sträcka ut oss på en mjuk bädd och låta den ljufva
sömnen trycka till våra ögonlock.
Vi vandrade därför direkt till Pensionatet och togo oss
rum. Denna gången fanns endast ett ledigt, men det var
stort, och städerskan fick order att genast göra i ordning 3
bäddar. Hvad det var ljufligt att få sträcka ut sig på rena,
hvita lakan och känna en mjuk kudde under sin kind!
Sömnen blef nog ej så djup, ty det var tryckande hett där inne
— och hvar var det ej hett denna brännande dag? Vi
längtade ner till det stora, friska hafvet vid Grisslehamn,
hvars blotta åsyn svalkade — men hvilan kändes likväl
härlig. Alltemellanåt vederkvickte vi oss med kalla
afrif-ningar medelst en handduk doppad i friskt källvatten.
Genom städerskan hade vi fått höra, att en båt skulle
afgå vid 4-tiden »uppåt Wäddö» och frestelsen att på detta
sätt förkorta hemvägen blef oss för stark. Vi hade ju intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
